Att vara läsare

Idag har jag växlat mellan att läsa Inger Christensens Alfabet och Helena och Marcus chatt om Jennie Garths självbiografi Deep Thoughts From a Hollywood Blonde.
Denna dikt och denna chatt - jag har haft en fantastisk dag och är så galet tacksam för att jag läser och för att det finns folk som skriver och för att det finns folk som läser som skriver.

 Helena och Marcus chatt är ren läsglädje. Jag är så klart gammal Helena-fangirl sedan Bokhora-tiden, precis som Marcus och precis som Marcus har jag ju fått ynnesten att kunna prata med henne om böcker och tv-serier och musik och sådana viktiga livsmåsten irl och afk. Precis som Marcus är jag team Kelly pga av innerligheten i deras förhållande och ja, ni kan väl läsa Helena och Marcus diskussion istället, jag är inte alls ett superstort Beverly Hills 90120-fan pga för gammal, men jag har såklart åsikter ändå. Och favoriter. Och ett par krossade hjärtan, så jag förstår verkligen både Kelly och Brenda.

Alfabet är det bästa jag har läst på år och dar. Jag läser den till min kurs i dansk litteratur (alltså, det finns just ingen gräns för hur tursam jag är och hur kul jag har det på universitetet, varför var det inte såhär för 20 år sen?) och det känns som om man skulle kunna läsa och prata om den resten av livet. Matematik och poesi i ett. Inte för att jag förstår matematik, men jag gillar mönster och upprepade mönster är det vackraste jag vet (inga diagnoser, tack).

Tematisdag x 2

Venus
1989 åkte jag till Paris på skolresa. Jag var hysteriskt olyckligt kär och det var 25 grader varmt så jag led. Jag minns ändå tre saker som visat sig ha stor betydelse under resten av mitt liv:
- en alldeles nybakad donut fylld med varm hallonsylt som jag åt till frukost en morgon
- Claude Monets Le bassin aux nymphéas, harmonie verte på Musée d'Orsay
- hur vi springer in på Louvren, tittar på Mona-Lisa, blir besvikna, tittar på Venus* de Milo-statyn och blir betagna

Det jag lärde mig var att, att se faktisk konst i verkligheten kan vara enormt drabbande och stort. Och att varm hallonsylt en morgon i Paris till slut kan göra den mest olyckliga kärlekshistoria till en småsak.

Manga och animé

I mitt hem finns det mycket manga. Både jag och barnen har varsin samling och just nu funderar jag på att börja köpa Black Butler. Och idag, på världsbokens dag, kommer del 2 i Oblivion High ut, om jag har förstått saken rätt!

*Jag vet att det var planeten, men jag ville hellre berätta om min Paris-resa. Sedan så slog det mig plötsligt att den fantastiska novellen All Summer in a Day av Ray Bradbury, kanske utspelar sig på Venus och det gjorde den! Läs den här. På egen risk.

Sue ♥

Jag älskar Adrian Mole och Sue Townsend och har läst sönder flera böcker. Adrian Mole är min go to-hjälte i alla lägen. Sue Townsend skriver inte bara otroligt underhållande utan det är också enormt lärorikt att läsa de här böckerna. Politik, geografi, samtidshistoria (krig under Thatcher, arbetarnas villkor under Thatcher, kungahuset, integration, socialarbete), realia och litteratur, ssk. poesi. Det är till stor del tack vare de här böckerna som jag insåg värdet och vikten av att förstå inte bara språket jag lärde mig, utan kontexten språket finns i idag och historiskt. (Realia, detta underskattade ämne på språkutbildningar och hos språkvetare. Så sent som igår satt jag och J och svor över urusla översättare som inte förstår språket och som ändå får översätta film.) Det är förfärligt tråkigt att Sue Townsend är död, men jag är glad att hon lärde mig så mycket bra saker.

Alex Petridis (@alexpetridis) har skrivit en bra text i Guardian.

Tematisdag x2

Jag missar tematisdagar på löpande band här. Tisdag är universitetsdag för mig, så jag läser oftast hela dagarna. Så, zombies och skolan är de ämnen jag har missat. Jag har läst en del zombie-böcer eftersom jag gillar dystopier och apokalyps-litteratur. Bäst av alla är World War Z och inte för zombierna nödvändigtvis utan för att det är ett sådant litterärt hantverk. Max Brooks skriver otroligt bra och det märks att det ligger mycket arbete bakom boken. Vi får historien berättad ur flera olika perspektiv när vi följer med intervjuaren, som jobbar för staten och som har i uppdrag att skriva en rapport om hur zombiekriget startade. Det vi får läsa är inte hens rapport utan de historier hen fått höra och som kanske är ännu viktigare än siffror och som säger mer om människan och hur man ska överleva ett sådant destruktivt krig som detta har varit. Det är en bok som är väl värd att läsa även om man inte gillar zombier. Allvarligt.

Skolan, ja, jag är en sån som gillar skolan, eller kanske snarare skolarbetet än själva skolan, enär jag inte är så förtjust i påtvingat umgänge. Jag gillar också att läsa om hur folk har det i skolan och har läst otaliga internat-böcker engelska och amerikanska ungdomsböcker av Enid Blyton, J.K. Rowling, Michelle Magorian och Susan Coolidge. Susan Coolidge har skrivit böckerna om Katy: What Katy Did, What Katy Did at School och What Katy Did Next.  I What Katy Did at School skickas Katy och hennes syster till en flickskola långt hemifrån och trots hemlängtan så blir det en väldigt rolig upplevelse med upptåg, glädje, sorg, trams och massor av kakor. What Katy Did at School läser man för julgåvorna flickorna får hemifrån. Att läsa om hur de får sina jullådor, öppnandet av dem och innehållet är som att få en egen present. What Katy Did vill man kanske läsa för att få reda på vad hon egentligen gjorde och What Katy Did Next kan man skippa helt, men What Katy Did at School var mat och mat i böcker är bra.