Pannkaksfluff

Jag har haft så svårt att få till det, pannkaksfluffet. När man äter amerikanska pannkakor ska innanmätet vara så fluffigt som möjligt, för att kunna suga upp lönnsirapen och för att det blir lättare pankisar. Jag har testat alla möjliga varianter: ägg, bakpulver, bikarbonat, fil, vispad grädde, kesella i olika kombinationer, men inget har åstadkommit det där fluffet man får på vilket pannkaksställe som helst i USA. Men så idag tänkte jag "vispa". Och så vispade jag ägg och mjölk så det skummade och resultatet blev precis så mycket fluff som jag har önskar mig. 

2,5 dl mjöl

pyttelite salt

2 tsk bakpulver

1 tsk socker

2 ägg

2,5 dl mjölk

rivet skal från en citron

Blanda de torra ingredienserna. Vispa ägg och mjölk (och citronskal) skummigt. Vispa i mjölblandningen. Stek i smör på medelvärme. Lägg en bananpeng på den ogräddade sidan innan du vänder pannkakan, om du vill. Frukt till pannkaka är bra ity det balanserar sötman i lönnsirapen något. 

Längt

Om jag fick välja skulle jag sitta hela dagen och läsa den här, som ligger i att läsa-högen. Istället researchar jag elektricitetstermer. Tur att det är nästan lika roligt.

Tematrio prisvinnare

Lyrans tematrio den här veckan handlar om prisvinnare och jag erkänner glatt och villigt att jag är rätt så ointresserad av prisvinnare. När jag jobbade på bokhandel och min chef läste potentiella Augustprisvinnare, fokuserade jag helt och hållet på deckare  och fantasy och min enormt schysta personalrabatt. Nuförti'n läser jag massor på svenska och långt mer än bara deckare och fantasy och därför har jag också råkat läsa flera Augustprisvinnare.

1. Jenny Jägerfeld vann barn- och ungdomsaugust 2010 för Här ligger jag och blöder. Jag läser allt Jenny skriver, för hon gör det så bra.
2. Mikael Niemi, Populärmusik från Vittula, vann vuxenaugust 2000. Den här läste jag för att Linda var så vansinnigt rolig när hon berättade om det första kapitlet. Resten av boken var inte lika rolig och jag gillar inte att läsa om snor.
3. Susanna Alakoski, Svinalängorna vann vuxenaugust 2006 och den läste jag för att alla sa att den var bra och det var den. Jag tyckte att det var intressant att läsa om hur det var att invandra hit från Finland.

Svenska bokpriset i ångest och smärta? Det ser ju inte bättre ut.

Kulturkolloutmaningen

den här veckan är fyra mindre utmaningar. Man ska berätta om

en bok från en världsdel,
en film från en annan världsdel,
en TV-serie från en tredje och
musik från en fjärde världsdel.

Antarktis (bok)
Where'd you go, Bernadette, Maria Semple - Mycket bra och rolig bok som delvis utspelar sig i Antarktis (och i Kalifornien (som jag gillar) och i Seattle (där det regnar mycket)). J vill åka till Antarktis. Det vill inte jag, men jag måste säga att jag känner mig ändå lite lockad att se isblocken och känna kylan efter att ha läst den här boken.

Asien (film)
Monsunbröllop - Indien, 2001. Kärlekshistorien mellan tjänsteflickan Alice och bröllopsfixaren P.K. Dubey är alldeles bedårande. Dessutom regnar det och jag älskar regn.



Oceanien (tv-serie)
McLeod's Daughters , Australien 2001-2009. Jag tror att jag har sett vartenda avsnitt av den här serien och gråtit mig sönder och samman fler gånger än jag vill komma ihåg. Fantastisk serie. Underbar. (Jag försökte hitta ett klipp, men det finns för mycket och allt spoilrar.)


Europa (musik)
Johann Sebastian Bach, Toccata & Fuga i D-moll (BWV 565), Tyskland 1700-tal. Jag gillar skräck och upprepningar. Det här är ett av mina favoritstycken att lyssna på när jag är ute på stan/åker tunnelbana eller jobbar. Jag gillar orgelmusik överhuvudtaget, det är bra livssoundtrack. Om man är megalomaniker.

Skagen

Monografin om Anna Ancher var väldigt trevlig läsning och vill man försöka sig på att läsa på danska är den ett bra val, för det var en lättläst och intressant text (om man gillar konst dårå).


På min kurs i dansk kultur var slutuppgiften att "præsenter og diskuter et selvvalgt udsnit af dansk kulturliv". Det hade varit för lätt att skriva om en författare eller ett litterärt verk (och nu undrar jag egentligen hur jag tänker när jag väljer bort ett ämne pga "för lätt". Varför skulle jag inte vilja underlätta för mig själv, jag ska ändå plugga, jobba och ha något slags liv samtidigt.), så efter att ha funderat några varv kom jag fram till att jag inte har kunnat svara på en enda konstfråga på mina danskföreläsningar det senaste året och därför borde fortbilda mig något inom dansk konst och när jag ungefär samtidigt insåg att jag inte på rak arm kunde nämna en enda av Skagenmålarna, så var det rätt självklart att skriva om dem. Om det nu blev ett särskilt diskuterande eller analyserande arbete kan vi kanske lämna därhän, men det blev i alla mycket intressant läsning för mig och jag lärde mig en hel del* om Skagen, fiskeindustri, geografi, konstnärer, målningstekniker och ljus. Och eftersom jag gjorde vissa jämförelser med filmen Klumpfisken, dansk fiskeindustri, idag och förr, så hoppas jag att denna mkt lilla analys räcker till ett godkännande, eller ett A.

I en av böckerna jag lånade på biblioteket hade någon mycket noggrant skurit ut flera bilder och, dessvärre, en hel del text. Det tyckte jag var synd och ett otyg. Det måste finnas bättre sätt att skaffa sig konst på.

• De fakta jag kommer att minnas om 10 år (troligtvis)

Anna Ancher var en fantastisk konstnär.

Solskin i den blå stue, 1891, Skagens Museum
Skagen, idag, är Danmarks Torekov.
Fiskekvoter är dåligt för fiskare.
Jyska är lättare att förstå än Köpenhamsdanska (detta kan jag har lärt mig i första hand från Den Store Bagedyst).
P.S. Krøyers målning Sommeraften ved Skagen Sønderstrand är full med sandkorn och bör därför delvis ha målats på plats, trots att kvinnorna på bilden antagligen målats efter ett fotografi.

 Sommeraften ved Skagen Sønderstrand, 1893, Skagens Museum

The Paying Guests

Varje gång jag läser en ny Sarah Waters så blir jag besviken för att den inte är lika bra som Tipping the Velvet, trots att jag vet att jag gillar Tipping the Velvet så mycket för att den är viktoriansk och delvis handlar om den tidiga suffragettrörelsen (dessa två tillsammans, jag får nästan svårt att andas) och att jag vet att de nya böckerna inte handlar om detta alls. Besviken. The Paying Guests utspelar sig på 20-talet, mellan två krig, och det är lite Agatha Christie och lite Upstairs, Downstairs, fast herrskap och tjänstefolk är en och samma person. Det går inte att diskutera handlingen särskilt mycket utan att förstöra spänningen. Den är en konstruktion som jag köper. Det jag tycker skaver är bristen på kommunikation mellan dottern och modern som äger huset; genom hela boken undrar jag varför de inte bara kan prata om det som har varit och varför de inte säljer huset. Kanske var marknaden för husförsäljning obefintlig, men i så fall hade jag velat veta det.
+ för fina promenader genom London.

Höst i Östergötland

 Det finns massor med svamp under grangrenarna, långt in under träden. Det är vasst, blött och lite ansträngande och alldeles ljuvligt.

 Svampletare.

 Den här plockade vi inte.

 Syrran och jag rensar all svamp. (Fast den delen som jag inte hann, rensade mamma dagen efter, för det är lite extra synd om mig som inte helt tål att äta svampen, utan får ge bort den).

De här svamparna hittade jag (och lämnade kvar) när jag var ute och letade efter fyra halvförsvunna barn: "vi går ut i hagen" (gigantisk, fylld med diverse kor och mörker och barr). Fyra barn, ingen hade med sig telefon. Det var som förr i tiden.


Daph, they're changing the plumbing in our building this fall, so we've been visiting my parents' house several weekends, picking mushrooms (only edible ones) and walking in the forest. This is the same forest I lived nearby when we first started writing each other. The kids had visitors one day and they all went in there to play the Hunger Games. We had to go look for them and once they'd been found, not by me, I was suddenly all alone in a forest filled with mysterious sounds. Seriously, there was something walking in there, and it was most probably cows, but I didn't stay to find out - I walked/ran/jumped (it's a bit swampy) back to the house. I don't know about you, but after Twin Peaks and Criminal Minds, I don't really like being alone in the woods. And I didn't even think about Witch Blair. It's possible I'm never going back now.

En serieenkät

Den här veckan är det serievecka hos Kulturkollo och jag läser serier.

1. Om du var en superhjälte/superskurk, vad skulle du heta och vilken vore din superkraft?
2. Vem skulle teckna serien om ditt liv, och hur?
3. Föredrar du att läsa tecknade serier eller att se dem på film/tv?
4. Vilken är din favorit bland tecknade serier och grafiska romaner?

1. Ja, det här är ju jättesvåra, påträngande frågor som går rakt in i de mörkaste delarna av min hjärna. Eller inte. Jag är ingen superhjältetyp, jag hade en kort period av superhjälte-roleplaying som gick ut på att jag satt i ett äppelträd, åt äpplen och fantiserade om att vara en superhjältevariant av Ronja Rövardotter. Jag tror att min superkraft var att jag kunde smälta in i trädet och undgå upptäckt av alla.
2. Nancy Peña (Tea Party i Utopi!)
3. Jag läser dem hellre. Jag tröttnade på att titta på tecknat när barnen var små.
4. Locke & Key av Joe Hill och Gabriel Rodriguez.

Kulturkollo

Kulturkollo är en ny blogg, ett bloggkollektiv, med en massa trevliga bloggare. Varje vecka har de ett tema och en utmaning (som vanligt ligger jag efter) och förra veckans utmaning var Var läser du helst? På bilden sitter jag i uteummet i mina föräldrars hus. Det är inte helt varmt på hösten, så det går en del filtar, koftor och tofflor, men det är underbar läsplats.

(Det är inte riktigt sant att det är här jag helst läser, för det är min alldeles egen soffa (för som den totala lyxvarelse jag är, har jag en sådan).)

Americanah

Jag ville blogga och kollade igenom bildbiblioteket och hittade den här bilden från i maj. Black Butler-boken har jag läst (och den var bra, men lite underlig?), men Zelda-boken tog 13-åringen och har inte lämnat tillbaka än. Jag älskar att han älskar Zelda, men nån måtta får det ju vara.

Hur som helst, jag läste några recensioner av Americanah hos olika bokbloggare (hos Som ett sandkorn och hos Lyran) och ville skriva en egen, för att jag har ju också läst den.

Americanah var en av böckerna jag läste under sommaren ("Recommended by a librarian or a book-seller) och jag tyckte mycket om den. Chimamanda Ngozi Adichie skriver rätt så omfattande böcker, men jag kan inte hitta ett enda onödigt ord. Inga upprepningar, inga omotiverade adjektiv, inga ointressanta miljöskildringar som stör läsflödet. Det här perfekta språket kombineras sedan med intressanta intriger och problem och jag vill bara veta hur det ska gå hela tiden. Till och med i en bihistoria där en frisör som Ifemelu besöker i USA, vill att Ifemelu ska prata med hennes pojkvän och tala om att det OK för dem att gifta sig (Ifemelu känner inte de här personerna), vill jag stanna kvar, få veta om han kommer dit och få höra vad de säger. Jag skulle vilja läsa en hel bok om kvinnorna som jobbar på den här frisersalongen. Och en annan bok om universitetet där Obinzes mamma arbetar. Jag vill läsa en bok om Obinzes mamma också. Och fler böcker om Lagos. Jag vill åka till Lagos och få känna hur det luktar på olika ställen. Klart läsvärd bok.