Bokmässedebut

Jag har aldrig varit på bokmässan i Göteborg, får man ens kalla sig bokbloggare då? Nu tänkte jag åka på en bokmässa, men väljer den här eftersom den passar bättre in platsmässigt.

constant reader

Jag har läst Linda Skugges spalt i Expressen, Linda Skugges alla bloggar, Linda Skugges alla böcker och nu läser jag Linda Skugges bokfanzine, Linda Skugges tumblr och dricker te i en constant reader-mugg. Det är jag och Linda Skugge helt enkelt.

Kulturkolloutmaning

Veckans utmaning på Kulturkollo handlar om deckare och jag läser en del deckare:

Om du måste välja en bok, en film och TV-serie som alla deckarälskare bör läsa/se – vilka skulle du välja och varför? 

Här är några tips på sånt jag gillar:
Bok: Marcia Mullers The Broken Promise Land. Marcia Muller skriver fantastiskt bra deckare, man måste inte läsa alla eller i ordning, men det finns en viss poäng med att göra det. Just med The Broken Promise Land är det rätt viktigt att ha en aning om vilka de inblandade är och hur deras liv har sett ut fram till den här boken. Man behöver inte läsa alla 16 föregående böcker om Sharon McCone, men någon av de allra första, bara så att man får en idé, t.ex. The Cheshire Cat's Eye eller Games to Keep the Dark Away.
Film: Just deckarfilmer (thrillers?) är väl inte supervanligt att jag ser, men jag gillar matinéfilm och då finns t.ex. Sherlock Holmes med Robert Downing Jr. (Det är klart att jag föredrar Martin Freeman, jag väljer alltid Martin Freeman om jag får.)
TV-serie: Det finns en tv-serie om Margery Allinghams Albert Campion (jag skrev Peter istället för Albert flera gånger nu, det går inte att förneka att Campion och Lord Wimsey har vissa likheter, t.ex. är båda supersmarta och extremt tilltalande). Nu är Campion-tv-serien inte lika bra som Campion-böckerna, men det är en otroligt charmig deckarserie som utspelar sig på 30-talet i England.

OK, det var tipsen. Vad gäller mina val som alla BÖR läsa/se, så tänkte jag att de förmodligen överlappar med många andra tips, så jag ville dela upp det lite.

Bok: Donna Tartts The Secret History, så mycket mer än bara en deckare, men med tydliga deckarinslag (någon blir mördad och vi vet visserligen av vem, men vi vill veta varför). En av de bästa böckerna jag har läst.

Film: Gosford Park, som Downton Abbey fast bättre (samma författare). Det är inte så mycket för deckarinslaget som för miljön och skådespelarna man ser den här filmen, så egentligen platsar den inte här, men jag ser inte så många såna här filmer, deckare kanske helt enkelt inte gör sig som film?

TV-serie: Sherlock med Martin Freeman och Benedict Cumberbatch. Men. Först ska man ha läst romanerna och novellerna.

Här är ett annat deckartipsinlägg som jag har skrivit.

Semla igen och igen

Världens bästa semmelbullerecept

75 g smör
25 g jäst
2,5 dl mjölk
0,5 dl socker
1 knivsudd salt
kardemumma efter behag, jag tog för lite, dessutom tycker jag man ska mala själv
7 dl extra fint vetemjöl

dela jästen i småbitar i stor bunke, smält smör, häll på mjölk, häll över mjölksmöret på jästen vispa ihop det (jag vispar alltid här för det tar för lång tid att röra tills jästen smälter, än så länge har ingen deg dött), häll i socker rör tills det löst sig, häll i det lilla saltet och kardemumman, rör ner mjölet, ta ev. mer, när degen är klar är den glansig och kladdar inte, den är stummare än vanlig bulldeg som har mer elasticitet. låt jäsa i 40 min, det gör inget om det blir mer, men inte mindre. forma bullar, jag gjorde 10 st. jäs bullarna i 30-40 minuter. sätt ugnen på 220 grader och grädda i 10 min. skär bort lock, kladda i chokladpudding (färdig) och spritsa ICA:s färdigvispade grädde på, strö över chokladflorsocker och ät med varm mjölk.


Jag vet att det är lite tidigt, men jag tänker att något kul kan man väl få ha. (Inte för att jag har tråkigt direkt, men januari är en sorgemånad och att baka är väldigt skönt för hjärnan.)

Sherlock Holmes

The Man Who Never Lived And Will Never Die

Hade jag inte sett Gothic Imagination, så hade nog Sherlock Holmes-utställningen på Museum of Britain varit lite häftigare. Det var också en bra utställning, jag har gillat Sherlock och Conan-Doyle länge, länge, för det är ju också skräck. Och jag har sett filmer och tv-serier och läst de vanliga böckerna och tecknade serier och jag tycker att Martin Freeman är bedårande. Men mest uppskattande var kalenderbitaren och barnen.

Vi åkte till den här adressen efteråt.

Otroligt välplacerat och effektfullt.

Vi står i vattenfallet. Bra ljud.

Vi var inte in i det här museet, bara i shopen som låg i så typiskt brittiska, sönderfallande lokaler. Fabulous.

Terror and Wonder:

The Gothic Imagination.
Skräddarsydd utställning för mig. Från lokal till utförande till innehåll till shopping.

• British Library
• Underbar bokkonst utanför garderoben
• Besökare som ser ut som jag
• Neil Gaiman på video, som pratar om skräck
• Surrealistvideo med helt underbar man som letat bevis på att The Castle of Otranto är på riktigt.
• Gothspegel
• Henry Fuselis mardrömstavlor
• Blake, åh, Blake
• Böcker överallt, alla utgåvor av alla vackra skräckböcker, en del som jag har läst, andra som jag inte har läst.
• osv osv

William Blake, Ann Radcliffe, Mary Shelley, Charles Dickens, the Brontës, Edgar Allan Poe, Bram Stoker, MR James, Mervyn Peake, Angela Carter and Neil Gaiman

 Man går liksom ner i en källare och möts av en skräckinjagande ingång.

 Underbar film. Jag skulle på riktigt kunna ägna mitt liv åt att bevisa något sådant här.

 EMK - skräckfascinationen lever vidare.

 Den här texten förklarar precis varför jag älskar Dickens. (Och Wilkie Collins)

 Vampyrdödarkit.

 Barn på bokbänk.

De sålde korpvingar.


Nu stänger tyvärr den här utställningen alldeles för snart. Jag hoppas de gör den permanent.

Studierna

Jag ägnar 3 terminer åt danskstudier på halvtid. Jag läser klassiker, dikter, språkkunskap, språkhistoria, lär mig om dialekter, stöt och politik (FYI, det blir val i Danmark i år, det senaste valet var i september 2011 och enligt lagen måste nästa val hållas inom 4 år efter det senaste valet) och kultur. Ser dansk film om den problematiska fiskeindustrin, ser teater om kvinnor och kvinnokroppar, lagar dansk mat, skriver på danska, läser om konst. Skriver uppsatser där jag analyserar litteratur, diskuterar litteratur på seminarier, börjar bygga upp ett bibliotek danska böcker*, hittar nya favoritförfattare. Jag till och med håller ett kort föredrag (läser mest innantill) på danska om tv-serier jag sett på DR1 och flera gånger måste jag säga "kage" och "bage" samt årtalet 1862. Jag kan, efter viss betänketid, säga mitt telefonnummer på danska, det slutar på treoghalvtreds, syvogtyve och jag behövde inte dubbelkolla någon enda gång.

Efter att ha lånat de sönderfallande exemplaren av Ditte menneskebarn på universitetsbiblioteket letade jag upp ett eget ex på ett antikvariat i Köpenhamn.
Jag skrev bl.a.:

Den skiljer sig i viss mån från samtida dansk litteratur genom att vara en ren proletärroman, men genren som sådan är spridd över en längre tidsperiod i Europa, i Sverige kom den t.ex. inte igång förrän på 1930-talet, medan Dickens skrev sina romaner redan på 1870-talet. Det som är utmärkande för Ditte menneskebarn i förhållande till t.ex. Dickens verk är att Nexø inte försöker få livet att framstå som ett äventyr. Till exempel, återfinner Oliver Twist sin morfar, i romanen med samma namn, medan Ditte aldrig får kontakt med sina farföräldrar eller sin far, som kanske hade kunnat rädda henne från ett liv i misär.

Ditte menneskebarn passar bra in i realismen, både temamässigt och stilmässigt. Det är människors livsvillkor som beskrivs av en allvetande författare och språket är enkelt och tydligt. Inga tillbakablickar eller drömsessioner, utan händelserna följer på varandra i den ordning de sker i tiden

Nu sitter jag här och översätter från danska. Reklam för ansiktskräm. I nästa liv stannar jag nog kvar i akademin.

Slukarläsning

Julens bokjulklappar till barnen, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn (Ransom Riggs) och Lily & Dash utmaningsbok, gjorde enorm succé*. 13-åringen läste ut Lily & Dash i ett svep och blev klar 4 på morgonen dagen efter han började, och vek hundöron på alla sidor med favoritcitat. 11-åringen började med Miss Peregrine, gillade, men har näsa för stora läsupplevelser och när storebror slukar böcker är han sällan långt efter. Han läst Lily & Dash över 2 dagar pga fick inte lov att läsa hela natten och läser nu om delar. Och vem vore jag om jag inte uppmuntrade maniskt läsande? Tyvärr är mina andra David Levithan & Rachel Cohn-böcker i Skåne respektive på platta (som de inte riktigt är bekväma med. Än.) Så jag kollade runt efter lite annat och hittade två som verkade populära i samma stil. Och precis när jag satte mig för att beställa tänkte jag att, John Green, honom fick jag ju en bok av i present på förra Syningeresan, och tänk, jag hade redan Pappersstäder och bredvid den stod den andra boken jag skulle beställa, Undret, så nu hoppas jag bara att barna vill läsa dem. Men eventuellt låter mig börja med Pappersstäder.


*Den här gången. Ena barnet tvingades att läsa Den långa vägen hem (Cynthia Voigt) och det andra barnet tvingas just nu att läsa Godnatt Mister Tom (Michelle Magorian) och varje gång vi pratar om dessa böcker, ser de på mig med tomma, besvikna ögon. De där två mästerverken är tydligen det tråkigaste som har skrivits i mannaminne.

Twin Peaks-podd

I två år sov jag med lampan tänd. Min syrra hade soundtracket på LP och jag hatade att lyssna på den. Nu tycker jag att det är fantastiskt bra jobbmusik. Men jag är fortfarande rädd. Jag lyssnar på Ett eget rum, avsnitt 16, Laura Palmer, och gick ner i en källarlokal i ett av husen här men fick springa ut igen pga skräck. Gott betyg till Mats och Helena som kan skrämma mig så i en podd. Nu önskar jag att jag kunde hitta min Laura Palmers dagbok, den verkar värd att läsa om.