Just nu

Från Enligt O. Finns också svar hos Dark Places och En och annan bok.

Vid sängen: Adrian Mole, Minor to Major, samlingsvolym med de tre första böckerna.

Vid soffan: Hvis det er av Helle Helle. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2015.

På jobbet: En massa HR-texter.

Utmaningsbok: Jag vet inte riktigt vad som menas, men jag håller på med Alexander Popes An Essay on Criticism och det är kanske inte är det mest lättsmälta jag har läst.

Bokcirkelsbok:  The Monk av Matthew Lewis. Viktoriansk gotisk skräck.

På läsplattan: Avslutade precis A Little Life av Hanya Yanagihara.

Borde börja med: Där vi en gång gått av Kjell Westö inför BBC Helsingfors i april. Eftersom den har varit svår att få tag på (nu finns den som e-bok tror jag) har jag istället läst Hägring 38 och Gå inte ensam ut i natten av samma författare, så jag känner mig ändå rätt förberedd för Helsingfors. (Inför samma resa har jag dessutom läst Philip Teirs novellsamling Akta dig för att färdas alltför fort och Peppe Öhmans Vackra människor. Jag läste också Philips Vinterkriget i början av året och blev mycket glad när jag såg på Instagram idag att han ska börja skriva en ny roman. Philips blogg Annegatan var en av de första jag läste och älskade och Annegatan är ett av de ställen jag ska besöka när jag åker till Helsingfors. Litterärt resande är det bästa.)

Längtar efter att få läsa: Nästa bok i serien om Kvothe av Patrick Rothfuss. Hoppas den kommer.

Senast köpta bok: Spionen som kom in från kylan och senaste Arne Dahl, Sista paret ut.

Skulle vilja köpa: I min pipeline på Adlibris ligger Therese Bohmans Den andra kvinnan och Simona Ahrnstedts En enda natt. Jag väntar på pocketutgåvorna.

Uppdatering: Medan jag skrev, kollade upp böcker och läste Lindas inlägg En lång lista kvinnor lyckades jag köpa två böcker på Amazon (The Country of Ice Cream Star + generisk regency romance) och tre på Adlibris (One Piece 73, After Before och Att föda ett barn).

A Little Life

Blustery får mig att tänka på Nalle Puh. Willem är Nalle Puh, Jude är Nasse, JB är Tiger och Malcolm är Ior. Är det så enkelt? Jag fann att det var enklare att läsa den som en saga, en allegori, fast jag vet att allt som sker, sker även om just den här historien är fiktiv. Jag läser normalt inte den här typen av böcker, vare sig det är BOAT eller påhittat (såvitt det inte är i deckarform, för där behöver jag inte ta något på allvar), men efter ha ha skummat några recensioner så ville jag ändå.
Jag sträckläste den här boken, det var inte helt lätt, men sträckläsning verkar vara det jag ägnar mig åt, eller åtminstone alltid har som första mål. Den var hemsk och fin och utspelar sig till stor del i den del av NY som jag gillar allra, allra bäst. Hanya Yanagihara skriver med en slags omvänd foretelling som jag uppskattar väldigt mycket och det är, trots vidrigheterna, bra flyt i berättande och språk.

Don't arsk me about Death

Sedan hösten 1998, när jag köpte en Discworld-bok varje vecka för £3.99 i den lilla bokhandeln på campus när jag läste på University of Surrey, har jag nästan alltid haft en Pratchett-bok igång. Och det är allt jag har att säga om det.