"Gifted to you", det är väl en tolkningsfråga när man tillskansar sig en bok som inte är ens egen, men som ändå är tänkt att flytta in i det gemensamma boendet? Hursomhelst, Johan och jag var i London och han köpte The Martian av Andy Weir, som han nästan med en gång gav till mig, faktiskt, med löfte om att få låna tillbaka den. Jag sträckläste de fösta 250 sidorna på hemvägen, och visst, det borde vara ett gott betyg att jag går och läser, men det kan ju också bero på att boken är spännande snarare än bra, jag har lite svårt att bestämma mig. Den här boken var enormt spännande, men efter 250 sidor tröttnade min hjärna lite på topparna och dalarna, men då var det å andra sidan bara dryga 100 sidor kvar, så jag läste ut den innan jag somnade. The Martian är inte bara spännande, utan den är ganska rolig också, och full med skojiga referenser till böcker, tv-serier och vetenskap. Klart läsvärd, med brasklapp för att det kan vara jobbig läsning om kemi var ens sämsta ämne i grundskolan (min enda femma i naturorienterande ämnen, atomer är awesome). Efter bilden kommer en mening från sidan 34 i boken, dvs ingen direkt spoiler, men ändå.
