Bokmässan 2015

Jag var där, hade kul, åkte hem. Det är den korta versionen. I den längre versionen lyssnar jag på samtal om islänningasagor, galna kvinnliga konstnärer, varför dansk poesi är så happening, tid, yttrandefrihet och nationalitet i ett isländskt och ungerskt perspektiv. Jag dricker mingelvin med Kulturkollo, Bibliotekskatten och Piratdrottningen, skrattar så jag gråter, köper massor med böcker och får ännu fler bokidéer om vad jag ska läsa och emellanåt hänger jag i Kulturkollos välkomnande bokbloggarrum (hur överlever en ens bokmässan utan ett sådant rum?). På mitt hotellrum ligger jag ensam, läser Jack Reacher och äter kexchoklad och dricker vin. Det regnar galet mycket.
På tåget på hemvägen funderade jag över varför jag inte har åkt tidigare och varför jag egentligen aldrig utbildade mig till bibliotekarie, men kommer inte på något bra svar.

 Islänningasagor med bl.a. poeten Gerður Kristný, som jag blev väldigt nyfiken på.

 Sara ska prata om tid med Emma Adbåge och Moa Brunnberg. Jag har inte längre barn i den åldern ("tyvärr" skrev jag först, hahaha), men det kommer inte att hindra mig från att läsa båda deras böcker (Saras bok är illustrerad av Maria Frölich och jag älskar hennes bilder, så fina snöbilder).

Intressant samtal om översättning och nationalitet. Mest intressant var det som handlade om yttrandefrihet och Ungern. Folk som ställer frågor som "Går det att översätta text som är starkt bunden till nationalistiska fenomen till ett språk som ska läsas långt, långt borta i ett helt annat land?" (ungefärlig frågeställning), kanske inte ska uttala sig framför översättare?

 Dålig idolbild, men kvinnan i mitten på scenen är Julie Sten-Knudsen, vars diktsamling Hjem er en retning, jag älskar. Hon har översatt en diktsamling av Jenny Tunedal, som i sin tur har översatt Julies senaste diktsamling Atlanterhavet vokser. Jag undrar en del över en sak som Jenny Tunedal sa: hon kan inte uttala danska eller läsa danska högt för sig själv, vilket hon har för vana att göra med texter hon arbetar med : kan man verkligen översätta poesi utan att veta hur det låter? Jag är tveksam.

 Här är några böcker jag köpte/fick.

Näst bästa samtalet (efter poesidiskussionen) var mellan Karin Johannisson och Anna Jörgensdotter med Stefan Eklund som samtalsledare (vilket är ett superviktigt jobb och leder ingen samtalet kan det hända att en får lyssna på fyra författares presentationer av sig själva och sin relation till islänningasagorna och sedan är tiden ute).

 Från vissa håll såg mässgolvet ut som julhandel. En julhandel med bara böcker. *swoon*

 Det absolut roligaste och mest intressanta samtalet, trots att Julie Sten-Knudsen uteblev pga sjukdom. En samtalsledare, en dansk kritiker och två danska poeter, alla pålästa, smarta, roliga. Det finns en stark dansk poesiscen och det finns flera läsvärda poeter som säljer en väldig massa böcker. Gyldendal ger inte ut mer poesi nu än förr, den bara märks mer och den är spännande. Tydligen har flera av de unga poeterna i Danmark bloggar, som i sig själva är litterära verk, jätteintressant lästips för mig som gillar poesi, läser på danska och gillar bloggar.

Ytterligare några böcker. Namnet som inte syns på Onda boken är Kaj Korkea-Aho och jag har höga förväntningar på den boken som jag hoppas och tror är en akaporrskräck-bok. Trots det ungerska temat blev det en väldigt nordisk bokmässa för min del. Josefines bok har jag tänkt läsa länge, men inte hittat, så jag blev glad när hon skrev på insta att det skulle säljas och hon skulle signera några få ex som fanns kvar på fredagen.

Kvinnoalfabetet E

1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på E?
Eva Ibbotson, Häxtävlingen är en sorglig, rolig och romantisk bok som jag älskade när jag var 10-12. Nu när jag tänker på den så är den kanske lite väl romantisk och fluffig och hjältinnan är alldeles blond och lockig och söt, precis som en prinsessa, fast hon är häxa, men rolig är den.

2. Vilken författare med för- eller efternamn på E tycker du får på tok för lite uppmärksamhet?
Inger Edelfeldt gillar jag, särskilt Juliane och jag, men också som serietecknare. Juliane och jag känner nog de flesta till, men kanske inte Hondjuret eller seriealbumet Den kvinnliga mystiken. Jag är rätt förtjust i henne som illustratör, bl.a. av Tolkiens böcker.

3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på E vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Elizabeth Siddal, prerafelitisk konstnär och poet, som fick alldeles för lite utrymme för sin konst när hon levde eftersom hon var kvinna.

4. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på E som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Emmeline Pankhurst, suffragett och grundare av WSPU, Women's Social and Political Union , som blev Women's Party som propagerade för jämställdhet för kvinnor. Hon kämpade för kvinnors rättigheter från att hon var tonåring tills hon dog 69 år gammal. Det måste ha varit en otroligt tröstlös och motig kamp emellanåt, men hon gav aldrig upp, det beundrar jag. Sista oktober kommer en film om henne och suffragettrörelsen.


Enligt O.

Kulturkollos tisdagutmaning

Utmaningen går ut på att berätta sitt bästa bokmässeminne. Nu åker jag på bokmässan för allra första gången i år, så man kunde ju tänka sig att jag inte skulle ha några minnen, men det har jag. 1989 bodde jag och Ulle och Becke i Villa Tegelviken. Jag gick på gymnasiet och var pank för alla mina pengar gick till hyra och cigaretter, men de andra två hade någon form av inkomst (Ulle hade nåt jobb, Becke jobbade också, på biografen tror jag), så de åkte till bokmässan. Vi var alla tre väldigt intresserade av böcker och allt som hade med böcker att göra. Jag skickade med en Inger Edelfeldt-bok för att få den signerad (har ingen aning om var den är just nu och vilken var det ens? Den täta elden?). Efter några dagar var de på väg hem och strax innan de kom ringde Ulle och ropade - "Har du kläder på dig, vi har med oss en man!", för de hade fått skjuts hem av förläggaren Kalle Hägglund. Utöver Kalle och min signerade bok hade de också med en Modesty Blaise-plansch som har suttit på väggen i alla mina hem sen dess.

Helst vill jag läsa om blod. Det är mitt bästa tips till allmänheten.*

Som medlem av EMK är det ju självklart att jag läser skräck, men jag är rätt räddhågsen av mig och kan t.ex. inte längre gå ner i källaren där föreningen förvarar papperspåsarna till matåtervinning efter Twin Peaks-podden från Ett eget rum med Marcus, Helena och Mats Strandberg (det var väl framförallt musiken som återuppväckte den gamla tonårsskräcken, men det finns exempel från nästan nutid när jag haft källar- och vindsproblem pga "Wendigo" (jag kan inte ens läsa ordet utan att börja flacka med blicken)). Jag var både jättepepp och lite vacklande inför Färjan (kommer jag ens att tordas läsa ut?)

Jag har försökt att spoilermarkera den här texten, men jag kan inte. Jag har i alla fall gjort den svårläst. Läs inte om du inte har läst boken.

SPOILERS

Färjan då, som inte kan beskrivas som något annat än skräcklitteratur. Eller? Ungefär halvvägs in i boken stoppar jag och tänker att jag kan inte läsa vidare om alla dör eller förvandlas, för just då känns det som ett rimligt alternativ, det är ändå en färja och en bra bit kvar till Åbo. Och det är inte för att det är läskigt, fast jag får läsa delar med ett halvt öga pga tandfobi. När mina barn tappar tänder och vill visa (?) skriker jag och springer åt ett annat håll, ungefär som jag skriker när jag läser vissa stycken i Färjan "amen fyfan", "för i helvete" eller bara ett utdraget "neeeej". Det är för att vissa av karaktärerna på Färjan gillar jag så mycket att jag står inte ut med att de ska dö. Lo, Pia, Calle, Albin, Cilla, Filip, Vincent, Madde, Marianne och flera andra är otroligt väl gestaltade och ömsint skildrade. Det är för övrigt det första J vill prata om efter att han har sträckläst Färjan, på en dag, snabbare än mig, hur äkta beskrivet allt är, både det fina och det solkiga, men ömsint, utan hån eller förakt. Jag förstår att inte alla jag gillar kan överleva (min favorit i Cirkeln-trilogin är Elias ...), men efter en snabb titt i slutet, läser jag vidare. Socialrealismen och blodet flyter ihop och det blir en sträckläsningsbok.
En annan sak jag uppskattar är att det inte finns några hål i storyn, allt håller ihop, det är snabba scenbyten och lite hopp i tid fram och tillbaka för att man ska få hela bilden, men det är inte svårt att hänga med och det måste ha varit ett enormt jobb för både författare och redaktör att få till det flytet. Jag kan inte ens skriva ett blogginlägg utan luckor och ord som saknas.
Jag tror alla i Sverige och Finland har åsikter om finlandsfärjor/sverigebåtar och många kommer att känna igen sig i Mats beskrivningar av människorna, båten och miljöerna och därför borde alla läsa, även de som inte gillar skräck.

Sammantaget: så himla bra ihopsatt bok, så mycket äckligt, så mycket kul och jag älskar såklart att det beskrivs i detalj hur de gamla tänderna försvinner och de nya kommer ut , rysligt är det!

*Fast det ville jag ju verkligen visade det sig. Och nu är jag visserligen lastgammal, men jag tycker att Los och Albins språk och relation är så bra. Jag kan känna den obekväma övergången mellan vanligt barn till likgiltig tonåring i hela kroppen och förhållandet som övergår i att vara likgiltiga tillsammans - rörd till tårar.

Tjugoförsta, tjugoandra, tjugotredje och tjugofjärde kryssen

"Borrowed from the library" - En lång vinter Colm Tóibín
"Nonfiction" - Krukke Louise Zeuthen
"A verse novel" - Aniara Harry Martinson
"A classic that you should have read in school" Doktor Glas Hjalmar Söderberg

Så många bra böcker, men Doktor Glas är helt enastående bra. Svartsynt och glittrig som om det ens går att kombinera men det gör det. Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad för att jag läste den så sent, tänk om jag inte hade fattat storheten om jag hade läst den när jag var tonåring, men å andra sidan, vilken tonåring förstår inte att kärlek är mörker?
Krukke handlade också mycket om kärleksångest och tonårssvärta, men är mer hoppfull - det kanske är jobbigt (och rätt knäppt) särskilt i början, men den unga Brøgger har ett sådant driv och en sån vilja att jag önskar att jag hade haft hälften, och jag tror att hon hamnar precis där hon önskar.
Jag skrev en av mina få recensioner på Goodreads om Aniara: Det är en grym och väldigt aktuell berättelse. I början hakar jag upp mig på de ord som låter helt påhittade, men som inte alltid är det, men sen köper jag dem som en del av resan i främmande vatten och då låter "yurg", "goldonder" och "beotisk" plötsligt rätt. Andra ord som "tensorid", "fonoglob" och "sensorat" är mer rimliga, eftersom det går att klura ut vad de har för funktion (tensorid = väldigt känslig skruvmejsel).

Colm Tóibín-boken var kortromanen vi läste till BBC:s träff i Humlebæk. Fin roman, perfekt att diskutera, för trots att den är kort finns det mycket att undra över och prata om.

Kvinnoalfabetet D

1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på D?
Tove Ditlevsen, dansk författare som jag är i färd med att upptäcka. Hennes Barndommens Gade är en uppväxtskildring från Köpenhamns arbetarkvarter på Vesterbro tidigt 1900-tal och klart läsvärd. Jag bor ofta på Vesterbro när jag är i Köpenhamn och det är svårt att inte tänka på hur misärigt där var förr i tiden (och fortfarande är på vissa gator), samtidigt som det dyker upp alltfler roliga restauranger, barer och klubbar (har jag läst, jag går bara på barer och restauranger). Tove Ditlevsen skriver också om äktenskap, moderskap och missbruk, självupplevt och drabbande.
2. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på D som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka!
Jag läste Slavenka Draculić för längelängesen och gillade verkligen Balkan Express: fragment från andra sidan kriget och Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna. Jag har inte läst henne sedan jag slutade läsa öststatskunskap, men hon har inte direkt slutat publicera, så jag vill läsa mer.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på D som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Donna i Doctor Who. Doctor Donna, empatisk, rolig och kommer alltid igen.(Inga spoilers i länken.)
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på D har du ännu inte utforskat?
Marguerite Duras. Jag har bara läst Älskaren, otroligt välskriven och jag borde läsa mer.

Som vanligt alltså: så MÅNGA böcker kvar att läsa.

Enligt O om D.