Årets bästa böcker

Jag har läst så många bra böcker i år och jag kan inte välja en som är bäst. "Årets" i min lista betyder inte nödvändigtvis böcker som kom ut i år, utan bara böcker jag har läst under året, men med det sagt så är årets bok 2015 - Färjan.

Årets finlandssvensk: Philip Teir, Vinterkriget

Årets bästa Kjell Westö: Kjell Westö, Gå inte ensam ut i natten

Årets danska skönlitteratur: Helle Helle, Hvis det er

Årets försök att skriva en TSH utan att lyckas: Benjamin Wood The Bellweather Revivals

Årets romance: Simona Ahrnstedt, En enda natt (Simona har en bra blogg, med massor av tips om en gillar romance)

Årest urban fantasy: Ilona Andrews, Magic Bites (underbar sträckläsningsserie)

Årets diktsamling: Asta Olivia Nordenhof, Det nemme og det ensomme

Årets nostalgitripp: Nina Stibbe Love, Nina (1991 var jag au pair i Alexandra Park, inte helt långt ifrån Camden och i en familj som påminde en hel del om familjen Nina jobbar hos (medelklass, media, COOLA (i mina ögon))

Årets svenska skönlitteratur: Therese Bohman, Den andra kvinnan

Årets (århundradets?) biografi: Louise Zeuthen, Krukke

Årets fantasy: Sarah J Maas, Throne of Glass (Ja, jag har gett den 3, men det är för att några av de andra böckerna i serien är bättre, men inte 5-stjärnigt bra)

Årets överraskning, hur bra?: Hjalmar Söderberg, Doktor Glas

Årets skräck: Mats Strandberg, Färjan

Årets efterlängtade debut: Linna Johansson, Lollo

Årets bästa viking: Elisabet Östnäs, Sagan om Turid (överhuvudtaget himla awesome människa, som borde vara EMK:are (detta gäller såklart även Mats))

Årets tecknade and then some: Brian K. Vaughan, Saga

Årets tyngsta och glittrigaste: Fanna Ndow Norrby, Svart kvinna

Årets varför har jag inte läst den här förut?: Elizabeth Hand, Illyria

Årets anknytning till årets nostalgitripp: Alan Bennett, The Lady in the Van (Alan Bennett bor alltså mittemot familjen Nina Stibbe var nanny hos och han var där och åt var och varannan kväll)

Julnöje

En av dom absolut bästa sakerna med jul och december är Lottens julkalender. Jag har varit med sen 2007 eller så och har flera t-shirtar, vilket såklart tyder på mer tur än kunskap. 

Julgodis

Jag gillar tanken på att julpyssla, julfixa och julbaka, men kommer sällan till skott. Vi har i alla fall en fin jultradition och det är att göra julfudge första advent varje år. Jag hittade receptet för en miljon år sen i en Mama-tidning. Urenkelt och kräver ingen speciell talang, men rör ofta i chokladen när den smälter, för den kan brännas.

Smält 200 g mörk choklad och 200 g mjölkchoklad med 25 g smör (i ett vattenbad står det i receptet, men det är bara trams, mikro går alldeles utmärkt). Blanda i 1 burk kondenserad mjölk, 2 tsk vaniljsocker och rör om. Rör ner 3 dl minimarshmallows och 2,5 dl jordnötter. Ställ i kylen i 5-6 timmar och skär sedan upp i bitar, som förvaras i kylen. Efter som det är så mycket fett och socker i smeten så är den inte kletig, bara mjuk och god.

Den är helt vansinnigt god. Och vill man inte ha nötter så går det bra utan, men då kan man lägga i lite flingsalt istället.

Årets:

Historisk juldeckare

Anne Perry är en av mina favoritdeckarförfattare, jag älskar William Monk och tycker att Tmoas och Charlotte Pitt är OK. Monk-böckerna är svartare än Pitt-böckerna och jag kan inte låta bli att tänka mig att Anne Perry vet en hel del om svärta. Det finns en hel del saker om Anne Perry som kan ses som kontroversiellt, jag vill inte skriva om det, men man kan göra egna efterforskningar om man vill. På vårt senaste bokklubbsmöte pratade vi kort om hur en ska förhålla sig till konstnärsverk när konstnären står för något man tar avstånd ifrån. Jag gör bedömningen från fall till fall och Anne Perry får godkänt.
Anne Perry skriver historiska deckare som utspelar sig på sent 1800-tal eller under första världskriget och sedan skriver hon specialjulromaner med karaktärer från sina serier, inte nödvändigtvis huvudpersonerna, och det är väldigt bra julläsning. Jag har en dubbelbok med några av mina favoritpersoner från Pitt-böckerna: Mariah Ellison, Charlottes mormor och Dominic Corde, som jag inte vill avslöja riktigt vad han har för koppling till familjen pga av spoiler, men det räcker med att läsa The Cater Street Hangman, den allra första Pitt-boken, så är man safe.