Jag måste ändå säga att det går rätt bra med min "att läsa-bokhylle"-läsning. Även om jag inte direkt läser enbart från den bokhyllan så påverkar den min läsning i övrigt på så vis att jag till exempel har lånat en hel del böcker från biblioteket. Först lånade jag Viktoria Myréns I det yttersta, som var den senaste boken som Breakfast Book Club läste. Bokklubbsböcker kan ju vara vanskliga och eftersom jag vet med mig att jag inte har gillat alla BBC-böcker jag har läst så vill jag inte alltid köpa dem. De tre andra låneböckerna, Jesper Steins Oro, Anne Enrights The Green Road och Jill Alexander Essbaums Hausfrau, hade jag lätt kunnat köpa och lägga i att läsa-hyllan, men eftersom jag redan var inne på stadsbibliotekets sajt, så reserverade jag dem, fick hem dem snabbt och blev då tvungen att läsa dem hyfsat omgående. Jesper Stein är en dansk författare som precis fick det danska bokhandlarpriset De Gyldne Laurbær och är precis en sån författare som jag gillar att läsa i stil med Jo Nesbø, Jussi Adler-Olsen, Lee Childs och Arne Dahl. En av mina guilty pleasure-genrer vilket kan illustreras med när jag var på EMK sist och fick höra att det lät som om jag erkände att jag tog heroin, när jag sa att jag hade läst alla Harry Hole-böckerna.
De andra två böckerna gick snabbt att läsa, båda var så välskrivna att det knappt gick att sluta. The Green Road var fantastiskt fin, Enright skriver enkelt och rakt på sak, men karaktärerna är komplexa och hon väjer inte direkt för jobbiga ämnen. Det gör inte Essbaum heller men i Hausfrau känns skeendena skapade av författaren för högsta möjliga effekt, medan Enright mest bara verkar skriva om hur det faktiskt var. Jag visste inte först varför jag tyckte så illa om Hausfrau, trots att det är en mycket välskriven bok och avsnitten med terapeuten är verkligen jättebra, men det är nog just det att jag tycker mig märka att författaren överdriver och skriver sådant som hon tror ska få läsaren att reagera och det funkar ju, men jag blir mer förbannad än engagerad i karaktärernas öden.
Men de här böckerna kom ju absolut inte från att läsa-hyllan, så vad har jag då läst därifrån? Jo, Oscar Wildes Dorian Grays porträtt i översättning från 1912:
"En tung doft av rosor fyllde ateljén och då den lätta sommarvinden svepte genom trädgården strömmade den bedövande lukten av syrener mängd med den milda parfymen av blommande skär hagtorn in genom den öppna dörren." Ren poesi av Nils Selander (och Oscar).
Christoffer Holsts Mitt hjärta går på, otroligt söt kärleksroman, extra söt pga bakverk och popmusik. Och slutligen, igår satt jag halva dagen och läste Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Om den kan jag säga samma saker som jag kände om Doktor Glas - hur kan man skriva en roman i början av förra seklet som känns så otroligt modern (trots verbpluralformerna)? Jag förstår om folk på den tiden störde sig på "omoralen" och frankheten, ity de var ju puckon, själv blev jag mest förbannad på patriarkatet, som vanligt alltså. Tänk om Lydia hade fått studera och/eller arbeta istället för att lämnas ut till män? Dumma, uppblåsta män. Jag blev också lite förvånad, jag trodde att man skulle gilla Arvid och Lydia och deras kärlek, men jag kände mest uppgivenhet och en smula raseri?
Så, 6 av 21 böcker so far. Det hade ju varit jättebra om jag inte under samma period fyllt på hyllan med två böcker från SF-bokhandeln (en var Hines om styvsystrarna efter tips från Cyphersushi, så required reading really), förhandsbeställningen från Adlibris som kommer att lägga till ytterligare 6 böcker (Azorno! Mumin! Havets gille!) (Eventuellt var Azorno inte på rean, men den fick jag också rekommenderad oklart var, eventuellt av en gästföreläsare som jobbar på Modernista och bl.a. översätter från danska, så en ledande rekommendation.) Och så köpte jag visst fyra böcker av Marcus. Sympatiköp/cyniskt utnyttjande, jag vet inte vilket som stämmer in bäst, men jag får iaf snart hem Patti Smiths M Train och en massa bonusar!
Och, ja, jag vet att vissa av er som kanske läser härinne vet att jag senast i lördags köpte minst en e-bok, men det är en annan historia.
