Skogen

På bilden står barnet i skogen hos mina föräldrar, en skog som gränsar till gården jag växte upp på. Skogsdelen av mina föräldrars hem är liten, bara en hektar, men att få äga en del av den skog som jag vuxit upp i och med är stort. Jag har tillbringat väldigt mycket tid i skogarna norr om Motala, där låg tomtens hus där vi lämnade våra önskelistor på julen, där red jag mina ponnyer, Wittus, Snookie och Dora. Svamp-, blåbärs- och lingonplockning på alla möjliga och omöjliga ställen. Här finns tät blandskog, mycket barr, tjock mossa och stora stenar. 
Svamp-, blåbärs- och lingonplockning i skogarna norr om Motala. Skogar med räv, bäver, älg och och rådjur.
Skogsvägar kantade av smultrontuvor. Fält av ormbunkar, kalhyggen med murklor. Harsyra, vitsippor, hav av vitsippor.
Och minnen. Granhämtning med grillning varje jul med kusinerna, pulkaåkning med grillning varje år med kusinerna, blåbärsplockning, med matsäck (mackor med stekt ägg och vit Kinda-gurka) varje år med kusinerna, kantarellplockning, som avslutas hemma med rensning och en liten macka med smörstekta kantareller, varje år med kusinerna.
Trattkantarellplockning med små egna barn, mamma, pappa, syster och Johan, med matsäck (mackor med stekt ägg och vit Kinda-gurka).

Jag är också väldigt mörkrädd och blir helt skräckslagen av den här skogen emellanåt, men det ingår.

Kulturkollos utmaning den här veckan är att lägga upp en bild på favoritskogen. Det var i sanning en utmaning att begränsa sig till en bild och en skog.