Jag började läsa Emma Clines Flickorna idag och läste precis ut Majgull Axelssons Aprilhäxan och tänkte ta upp en sak som kan göra mig vansinnig när jag läser och det är när det står något som är FEL. Det är inte seriös kritik såklart, men kan förstöra en hel läsupplevelse för mig.
Jag gillade Aprilhäxan, det var bra flyt, lite för hög igenkänning (farmor satt på vanföreanstalt, dock var hon tydligen högsta hönset där pga sin relativt enkla skada lär jag mig av Majgull), väldigt intressant att läsa om behandlingen av samhällets utsatta, samt roliga romanfigurer (jag gillade alla fyra systrarna, jag har börjat lära mig att det är OK att ha helt osympatiska huvudpersoner).
Men. På sidan 152 står Desirées personnummer: 491231- 4082. Före 1990 började alla östgötars personnummer med 19, 20, 21, 22 eller 23. 40 är Malmö och jag kanske missade när tant Ellen kördes ner från Motala till Malmö och förlöstes där, men jag tror inte det. Sedan tänkte jag att människor som föddes med förlossningsskador eller andra skador kanske fick speciella födelsenummer, men jag hittar inga belägg för detta. Det är allt jag tänker på sen. Och fortfarande, flera dagar efter.
Den här biten är NSFW
Och sen Flickorna. Nu läser jag i översättning, så jag vet inte om det är författaren eller översättaren. Här är det inte sakfel utan bara underligt använda ord.
På sidan 35 lägger sig en tjej i samma säng som en kille. Killen får stånd och ”Hans kuk smetade mot mina bara lår.” ??? För att han hade en sjukdom som gjorde kuken smetig, eller vad?
Och nästa grej, som antagligen bara är en översättarmiss: ”"Ge hit", gnällde hon”. Antagligen "she whined" men jag hade föredragit ett ord som klaga. Flickan försöker få killen intresserad, jag tror knappast hon försöker låta som ett barn.
Kanske ytterligare en översättningsgrej, men jag är väldigt nyfiken på vilket ord som översätts:
”"Jag tror faktiskt att jag vill vara själv just nu", meddelande Connie prudentligt” Prudentligt? Kanske hade "omsorgsfullt" fungerat om hon vill göra en markering, men användningen av prudentligt här, stör mitt läsflow. Vad menas egentligen? Klokt? Ordentligt? Idk.
Och sista (jag har inte läst klart boken än):
”Mamma skulle vara borta hela dagen, och spriten hjälpte till att förenkla min ensamhet.”
Personen som säger/tänker det här är alltså 14 år. Kanske ”spriten gjorde det lättare att vara ensam”? Ja, det är såklart en översättningsgrej. Jag gillar inte att anmärka på översättningar eftersom jag vet vilket enormt arbete som ligger bakom, hur lite betalt vi får och hur snabbt vi ska arbeta, men kan inte förlagen börja ta in lite fler redaktörer och korrekturläsare så att jag slipper tänka på smetiga kukar? Tack på förhand.
onsdag, maj 10, 2017
Tematrio flickor
Lyrans tematrio den här veckan: Berätta om tre bra romaner som handlar om flickor!
Och det kan jag göra!
1. Den första, självklara, Mor gifter sig av Moa Martinson, som handlar om Mia och hennes mamma som lever med en man som arbetar som dräng eller dagavlönad arbetare. De bor i tilldelade bostäder, hus som de oftast delar med flera familjer; alla familjer har ett rum. Jag såg delar av tv-serien innan jag läste boken för första gången och eftersom de flyttar ofta och min familj precis skulle flytta från kedjehuset på den trygga gatan i stan tillbaka till landet och till en ny skola, så jag identifierade mig mycket med Mia (jag lånade till och med repliker när folk frågade om flytten, om jag minns rätt). Sen hittade jag boken (Svalans bokklubb) och läste den gång på gång under några år. Jag tror att det var den här socialrealistiska skildringen av bondesamhällets förändring och industrialiseringens effekter i norra Östergötland som fick in mig på dystopier.
2. Jag tjatar om den här en del, men Hey, Dollface av Deborah Hautzig är en fantastiskt bra roman om två tonåriga flickor i New York, vänskap, sorg och kärlek och vad som är "normalt". Finns som e-bok på Amazon för $1.49 - ett kap. Också bra bok om en gillar NYC.
3. Ytterligare en NYC-bok, som jag läste om och om igen under mina sena tonår: Jay McInerneys Story of My Life. Det är verkligen inte storyn om MY life, det är nätter i New York, djup ångest, lyxkonsumtion, tabletter osv, men det kändes faktiskt så ändå. Jag har inte läst om den på 20 år, jag är livrädd för att magin ska ha försvunnit. Huvudpersonen Alison (i mitt huvud handlar Elvis Costellos Alison om henne, men så är det ju inte, men jag minns att jag tyckte att namnet "Alison" var underbart) beskrivs som en modern Holly Golightly på baksidan av mitt bokexemplar och det stämmer.
Och det kan jag göra!
1. Den första, självklara, Mor gifter sig av Moa Martinson, som handlar om Mia och hennes mamma som lever med en man som arbetar som dräng eller dagavlönad arbetare. De bor i tilldelade bostäder, hus som de oftast delar med flera familjer; alla familjer har ett rum. Jag såg delar av tv-serien innan jag läste boken för första gången och eftersom de flyttar ofta och min familj precis skulle flytta från kedjehuset på den trygga gatan i stan tillbaka till landet och till en ny skola, så jag identifierade mig mycket med Mia (jag lånade till och med repliker när folk frågade om flytten, om jag minns rätt). Sen hittade jag boken (Svalans bokklubb) och läste den gång på gång under några år. Jag tror att det var den här socialrealistiska skildringen av bondesamhällets förändring och industrialiseringens effekter i norra Östergötland som fick in mig på dystopier.
2. Jag tjatar om den här en del, men Hey, Dollface av Deborah Hautzig är en fantastiskt bra roman om två tonåriga flickor i New York, vänskap, sorg och kärlek och vad som är "normalt". Finns som e-bok på Amazon för $1.49 - ett kap. Också bra bok om en gillar NYC.
3. Ytterligare en NYC-bok, som jag läste om och om igen under mina sena tonår: Jay McInerneys Story of My Life. Det är verkligen inte storyn om MY life, det är nätter i New York, djup ångest, lyxkonsumtion, tabletter osv, men det kändes faktiskt så ändå. Jag har inte läst om den på 20 år, jag är livrädd för att magin ska ha försvunnit. Huvudpersonen Alison (i mitt huvud handlar Elvis Costellos Alison om henne, men så är det ju inte, men jag minns att jag tyckte att namnet "Alison" var underbart) beskrivs som en modern Holly Golightly på baksidan av mitt bokexemplar och det stämmer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)