När reglerna slutat gälla

Tur ändå att jag inte arbetar som fotograf, för jag skulle få sparken direkt. Cecilia och jag var och lyssnade på Ariel Levy och Linn Ullmann på Kulturhuset härometttagsen. Jag har läst När reglerna slutat gälla och när jag läste den tyckte jag författaren var synnerligen osympatisk, transfobisk, och rejält bortskämd. Efter att ha lyssnat på henne är jag något vänligare inställd, eftersom jag fick intrycket att boken delvis är skriven i affekt och att hon är medveten om det. Jag brukar inte vara en stenhård "check your privileges"-person när jag läser, men det var svårt att låta bli. Och det trots ömmande omständigheter. Men för mig blev det till slut intressant läsning just pga detta och hur man kan lära sig av hur människor hanterar sorg på olika sätt. Tyvärr var Linn Ullmann inte bra på att intervjua, hon ställde för öppna frågor och bad hela tiden Ariel Levy att förklara sig när hon hade svarat, så att Levy fick svara igen och säga samma sak en gång till, men med andra ord.

Innan samtalet åt vi en snabb middag på Hobo - förfärlig ljudnivå, väldigt god mat.

Detta är harsyresorbet med grädde. Jag åt även mossa.

Stockholm Literature 2017

Stockholm Literature firade femårsjubileum i år och jag var där för första gången. Att jag missat tidigare år beror inte på ointresse utan att vi nästan alltid reser bort just den helgen. Och det är verkligen synd, för det här var en bokgrej för mig. Bara samtal, ofta med fokus på översättning (eftersom jag såg till att gå på de med fokus på översättning, duh) och intressanta författare, varav jag hade läst några i förväg (Kjell Westö, Johanna Adorjan och Lise Tremblay) och några som jag läst sedan eller har planerat att läsa, Audur AvaOlafsdottir och Petina Gappah. Jag var på flera riktigt bra samtal, men det roligaste var mellan Petina Gappah och Översättarhelena, eller Helena Hansson som hon heter i lite mer officiella sammanhang (dvs när hon inte är oraklet i Lottens julkalender). De pratade om hur klurigt det kan vara att översätta shona och shona-english till svenska och vad namn kan ha för betydelse utöver att skapa identitet (t.ex. förolämpa en släkting).

Det var också intressant att lyssna på Johanna Adorjan eftersom jag tyckte så mycket om hennes En alldeles särskild kärlek, som handlar om hennes farföräldrar som tar livet av sig tillsammans när de är i 80-årsåldern. För mig handlade den romanen väldigt mycket om att man kan känna sig hemma på så många olika ställen och känna så väldigt många människor, men i slutändan så är man alltid ensam. Det är intressant att följa resan som Adorjan gör för att hitta en förklaring, där resan blir en del av förklaringen, åtminstone som jag förstod den. Jag håller också på att läsa hennes novellsamling, Mina 500 bästa vänner, och den känns väldigt lovande.

Det bästa med hela festivalen var såklart alla bokkompisar som var där och alla boksamtal vi hade. Jag är så glad att jag åkte på den där bokresan till Syninge för snart fem år sen, för mitt bokliv blev tusen gånger rikare efter den.

Jag lyssnade på både Petina Gappah och Kjell Westö när de läste ur sina böcker. Otroligt rolig programpunkt.

Och i vår serie Cecilias kjellfies:

Höstbingorapport

Hur går det egentligen med Sivs bokbingo, tänker ni. Jomen, det går rätt bra. Jag kryssar när jag kan och är just nu uppe i 16/25.

En bok där en katt har en viktig roll - T.S. Eliots Old Possum's Book of Practical Cats
En novellsamling- Lise Tremblays Hägern
En bok med vackert omslag - Helena Dahlgrens Orkidépojken
En bok om nördområde - Åsa Schwarts De sju nycklarna
Bok om oknytt- Pål Eggerts Borde vara död
Akaporrbok - Sara Bergmark Elfgrens Norra latin
Bok som jag tidigare inte velat läsa - Christoffer Carlssons Den osynlige mannen i Salem
Metaboktok - Balli Kaur Jaswals Erotic Stories for Punjabi Women
Bok som nån annan kryssat - Imobolo Mbues Behold the Dreamers
Tantsnusk - Margit Sandemos Dödens trädgård
Facklitteratur: Jimmy Vulovics Narrativanalys

I övrigt har jag precis avslutat Val McDermids The Distant Echo som jag köpte när jag var i London i helgen (bara för att hitta den i min bokhylla, inköpt 2004, men aldrig läst). Och jag har varit deckarsugen på sistone, i listan här ovanför finns både Carlsson och Schwartz som bevis på det, men det funkar inte. Jag räknar ut intrigen efter tio sidor (särskilt The Distant Echo var så löjligt enkel) så det är inget roligt. Det finns såklart en massa annat man kan roa sig med, gestaltning, språkbruk, referenser osv., men nåt slags överraskningsmoment kan man väl ändå få önska sig av en deckare?

                                                       Men visst är det en snygg bok?