En av årets allra bästa läsupplevelser var Down Under av Johan Ehn (skriver jag, som vore det en allmän sanning).
Så här skrev jag på Goodreads: Typisk sträckläsningsbok, det går inte att lägga den ifrån sig. Det här är dessutom en av få gånger som tidshoppande verkligen funkar för mig, kanske för att jag är lika engagerad i båda tidslinjerna. Lägg sedan till mat, (bra) musik och en rejäl dos ångest=seriös feelbadgood!
Jag rekommenderar den här så mycket jag bara kan, spelar
ingen roll om man har förläst sig på uppväxtskildringar eller inte vill läsa
ett ord till som påminner om ens tonår (så kände jag lite); den här boken är
för bra på alla sätt för att inte läsas. En sak som är fin är att alla åldrar
är lika insiktsfullt skildrade och jag känner igen mig i allt, både utifrån mig
själv och utifrån mina barn. Och så är den rolig också. Och när jag hade läst
klart har jag trots mörkret en varm och hoppfull känsla i hela kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar