Nej, jag stavade inte rätt till Marie Darrieussecqs namn när jag skrev rubriken första gången. Jag vet inte heller varför de ser ut att ha röda klänningar på sig; de var svarta/grå. Varför känns det inte naturligt att skriva "gråa"?
I tisdags var jag och @bokcillen (Instagram) och lyssnade på ett samtal mellan Thúy och Darrieussecq på Internationell författarscen på Kulturhuset. Det var ett samtal som böljade fram och tillbaka, det diskuterades feminism, #metoo, bröst i rymden, sex på 80-talet, hur det funkar när man har mens och är gerillasoldat i den vietnamesiska djungeln (förvånansvärt bra) och hur är det att växa upp i en by i en inbuktning i Atlanten och vilja ha något mer och hur det är att växa upp i ett flyktingläger i Malaysia och vilja ha något alls. Publiken skrattade och rös av förfäran om vartannat och det var ett fantastiskt samtal.Jag har inte läst Darrieussecq, men jag minns när hon debuterade med romanen om kvinnan som förvandlas till en gris (Suggestioner). På den tiden var jag inte lika väckt som feminist, jag hade läste Helen Zahavis Dirty Weekend och tyckte att den väl var bra, men att det kanske var en överreaktion när Bella dödade alla dessa män (i hennes verklighet var det absolut inte det, tvärtom). Som tur är, är det aldrig försent att läsa en gammal bok, så jag tänkte försöka få tag på ett ex. Under tiden tänkte jag läsa Flickan i Cléves och se om jag känner igen mig i 80-talstonårsskildringen. Jag lyssnade åtminstone också på Like a Virgin.
Kim Thúys böcker läser jag redan och hon är en fantastisk författare och en underbar person att lyssna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar