Bokmässan 2018

Nu är det ganska prexis tre veckor sedan bokmässan och jag har lyckats ladda över mina telefonbilder. Jag hade med min bärbara dator till Göteborg, i hopp om att blogga på plats, men så blev det ju inte. Första mässkvällen träffade jag A och Villfarelser och gick ut och åt på Taverna Averna med dem istället för att hänga på hotellrummet. Praktiskt med kompisar som också har jobb som med fördel utförs på bokmässan. Andra kvällen var jag ute med bokbloggargänget och vi åt på Pinchos och efteråt gick vi på ett sånt där mytomspunnet bokmässeuteställe, jag komemr inte ihåg vad det heter, men jag hade mycket trevligt och drack Aperol Spritz och spelade Pokemon Go med Feministbibliotekt, Marcus och Eli läser och skriver. Vi tog ner ett gym och snackade Pokemon en lång stund. Bilden togs av bästa Lotta!

"Det ser ut som en kult", säger N.

På själva mässan var det bästa samtalet mellan Ingrid Elam och Ida Jessen. Jag tyckte verkligen om En ny tid och jag gillade också Doktor Bagges Anagram väldigt mycket. Jag ska läsa om dem i "fel" ordning, precis som Ingrid Elam rekommenderade, inte minst för att jag då får avsluta med Lilys historia, den som jag tyckte bäst om. Ida Jessen var fantastisk att lyssna på hon gav engagerade och genomtänkta svar på alla frågor. Jag blev väldigt nyfiken på varför hon pratade så väldigt bra skandinaviska, hon anpassade med många svenska ord, med svenskt uttal. Eftersom Feministbiblioteket skulle intervjua henne efteråt så bad jag henne fråga om språket och det visade sig att hon hade sommarhus på Österlen. Så nu kan jag förutom att spana efter Pernilla August också spana efter Ida Jessen om somrarna.

Det var slut på alla mingel och egentligen gjorde väl inte det särskilt mycket, mitt skrå körde ett eget och sedan gick jag som bokbloggare på LoveReads by Forums bloggmingel med bl.a. Simona Ahrnstedt och Christoffer Holst och drivor av gott fikabröd och såar av champagne. Det var enormt trevligt och jag kom därifrån med 30 dejter på 30 dagar som jag tyvärr inte hann läsa förrän jag lånade ut den. Jag har Simona Ahrnstedt att tacka för mitt nyfunna läsintresse av romance, rekommendationslistan på hennes gamla blogg innehåller många pärlor.

Sedan lyssnade jag på stjärnor som Sara Stridsberg, Suzanne Brøgger, Helena Dahlqvist, Janina Orlov, Ellen Strömberg (som har skrivit den ljuvliga debutromanen Jaga vatten) och allt var bra.
Men det bästa var som vanligt alla bokkompisar jag hängde med och pratade böcker med.

Brevskrivning

Kulturkollo ägnar veckan åt brev. Som de flesta 70-talister och kanske större delen av 60- och 80-talisterna, hade jag en massa brevvänner. Svenska och utländska. Det var släktingar, vänner som flyttade och helt okända personer, som man plötsligt öste ur sitt inre inför. Plus några pojkvänner. Några från Starlet och några via förmedling av kompis som annonserat i Starlet. När jag försöker erinra mig andra ställen med brevvänsförmedling kommer jag inte på något annat än Fantomen. Var Starlet helt enkelt den största brevvänsförmedlaren? Vissa personer brevväxlade jag med i många år och gör faktiskt fortfarande på sätt och vis. Kul för vissa och mindre kul för andra är att jag har kvar nästan vartenda brev jag har fått. Tyvärr (eller jättebra) så är tycker jag att brevkorrespondens är något privat och så länge de jag skrivit med lever känns det fel att lägga ut något. Jag har själv försökt få tillbaka delar av en brevväxling med en person som jag inte vill ska ha kvar mina brev, men hen har konsekvent vägrat. Mina brevsamling innehåller nog lika delar glädje och sorg. Där finns krossade hjärtan, minnen från barn som inte längre lever, vänskap som av olika anledningar tog slut. Men också otroligt roliga vardagsbetraktelser, förtroenden, kärlek och en massa gemensamma minnen. Och ganska ofta stora insikter i andra världar (ok, det kom långt senare). Min äldsta brevvän är Daphne som jag började skriva till när vi båda var 12 (vi fyller dessutom i april båda två, så vi är helt jämngamla). Hon kommer från en liten stad i Kentucky, USA och kontakten förmedlades via 4H, där min kusin var aktiv och som hittade Daphnes tvillingsyster att brevväxla med. Daphne och jag skriver tyvärr inte längre fysiska brev, men i gengäld har vi kontakt nästan varje dag via sociala medier och så skriver vi mejlbrev. Vi träffades dessutom 2103, när jag och min posse körde över USA. Vi vet det mesta om varandra och det är enormt tryggt att veta att det finns en person så långt borta, med så annorlunda bakgrund och erfarenheter, som ändå står mig så nära.

Jag saknar inte brevskrivandet så mycket, men jag saknar att skriva så mycket. Därför är det bra med en blogg, eftersom det är som brev rakt ut i världen utan särskilda mottagare, utom ibland.