Tioitopp2019

2019 har varit ett rätt slitsamt år, men jag har lyckats läsa några väldigt bra böcker. så helt bortkastat var det ju inte!

Tioitopp2019

The Blue Fox – Sjón Den här köpte jag på Island i somras och läste igår för jag behövde något kort, snabbläst för att fylla Goodreads-utmaningen. Årets bästa bok, vem hade trott? Magisk, hemsk och vacker.

Klubben – Matilda Gustavsson Jag är så besviken på akademien, men Matilda Gustavsson ger mig tillbaka lite tro på skrivandet och böckerna och läsandet genom att skriva en otroligt bra bok, som är väl komponerad, spännande utan att vara snaskig.

Resten av allt är vårt – Emma Hamberg Sträckläste på hotell, där jag flydde från livet. perfekt för att få lite perspektiv på tillvaron och jag älskar Emma (och Annette).

The Enchanted April – Elizabeth von Arnim Allt jag ville göra under 2019 var att hyra ett hus i Italien och åka dit. Så blev det inte, men drömmen lever.

The Butchering Art – Lindsey Fitzharris Bokklubbsbok. Blodigt, äckligt, viktorianskt och febrigt. Superspännande om jakten på vad som orsakade så mycket död på sjukhusen på 1800-talet, med fokus på kirurgi.

Crazy Rich Asians – Kevin Kwan Mitt nyårslöfte för 2019 var att läsa mer feelgood och jäklar vilken bra feelgood det här är. Jag sträckläste alla tre böckerna och sedan tittade jag på filmen och allt var fint.

Testamente – Nina Wähä Ja, det här är ju ingen feelgood, men galet bra. Vissa teman är jag så trött på, diktatoriska små män är en, men syskon- och uppväxtskildringar tröttnar jag aldrig på.

Vända hem – Yaa Gyasi Sorglig släkthistoria, vackert och hemskt berättad.

Nora eller Brinn Oslo brinn – Johanna Frid Den här delade bokfolket, många avskydde, många gillade. Jag älskade, men jag antar att det har med den höga igenkänningen att göra. Jag har inte endometrios, men tillbringade några år med att vara galet svartsjuk (med fog iofs)

Jag som var så rolig att dricka vin med – Rebecka Åhlund Välskrivet och fyndigt om något väldigt jobbigt. Jag har en hel del alkoholister i min släkt, eller hade, alla är döda nu, men ett tag var de fasligt många. Det är något jag ofta tänker på och är tacksam för att jag tidigt gjordes medveten om. Jag fattar att medvetenhet inte alltid hjälper, men kunskap är ändå ett slags skydd.

Jag är vid havet, på en svart strand, på Island. Det är kallt men stenarna är lena.

 Gott nytt år!

Tristesse

Jag började skriva ett "så var det här årtiondet"-inlägg, men det handlade bara om döden och istället gick jag ut på stan och lyssnade på Pomme (moi je préfère le noir), blev ännu mer ledsen och insåg att jag inte hade sovit ordentligt på två dygn. Nu har jag sovit, min vän som dog häromveckan är fortfarande död och jag är lika ledsen, men inte lika skör.

Zinaida Serebrjakovas Окно - fönster - från 1910. Så här såg det ut på vintern utanför fönstret ca överallt där jag växte upp.


*

För länge sen

Jag tror inte att det var jag som skrev "Fly fr Motala", men jag var absolut en av kvinnorna på taket. Vi hade nyårsfest hos Tobias (mamma) och det fanns en stege på uteplatsen som ledde upp på taket, så jag klättrade upp. Kanske var det 1991. Sent på natten satt Flyckt (Mattias) vid pianot och vi sjöng Please Release Me, med tonartshöjningar, tills vi inte hade några röster kvar.
Sen skulle jag flytta till Uppsala och jag och Tobias och Mattias skulle bo tillsammans, men de hittade ett hus utanför stan och jag hittade en lägenhet i Eriksberg och flyttade ihop med Sara och Micke istället.
Jag letade lite bland inläggen, men inser att jag inte publicerade något av det jag skrev när Mattias dog i augusti och att jag tydligen har raderat det också. För det finns inga bra ord. "Överlev", skrev han i min årsbok 1990. Och det är väl det man gör.

Så här blev det på bokmässan

Mitt schema föll isär rätt snabbt eftersom jag blev tvungen att åka hem så fort jag hade kommit ner, eftersom hunden blev sjuk och inlagd på sjukhuset (han är helt återhämtad och mår mycket bra). Jag åkte ner igen, men missade hela torsdagen. Så här nästan två månader efter mässan, så minns jag knappt vad jag lyssnade på men som tur är har jag några bilder:

Jag lyssnade på Helen Pankhurst och fick en bok signerad. Tack till Feministbiblioteket som tog med mig till firandet av 100-årsfirandet för kvinnlig rösträtt i Sverige.

Ett vanligt mässgolv.

Gick på samtal om Parland

med Per Stam och Kjell Westö

Och så hade jag kul på ett samtal mellan Caitlin Moran och Parisa Amiri

Sen hängde jag med bokkompisar från hela Sverige, drack fantastiska drinkar på Hotell Dorsia med Anna, Mathe m.fl., åt middag med #boblmaf, minglade på Årets bok-utdelningen, åt middag med Anna, hann träffa Malin och köpte ett gäng fina böcker.

Bokmässeplanering lördag

Ja. Nästan varje hel timme har jag tre punkter som jag verkligen, verkligen vill gå på. Jag bara lägger det här. Uppdaterar efteråt med hur det blev. Ibland bokar jag om mina tågbiljetter och åker hem tidigt på lördagen, men i år blir jag nog kvar. Det enda jag ver med säkerhet är att jag ska se Helen Pankhurst och Dörte Hansen.

Resor utomlands och inombords
Medverkande: Cecilia Hansson, Merete Mazzarella, Philip Teir, Åke Edwardson
10:30 - 10:50
Den Stora Dagen efter. Om flanören Henry Parland
Medverkande: Kjell Westö, Per Stam
11:00 - 11:45
Att ösa ur historiska källor
Medverkande: Ingrid Elam, Karolina Ramqvist, Steve Sem-Sandberg
11:00 - 11:45
Linné i ett nytt ljus
Medverkande: Gunnar Broberg, Jamaica Kincaid, Yukiko Duke
11:00 - 11:45
Från suffragetterna till metoo
Medverkande: Alexandra Pascalidou, Helen Pankhurst, Ida Östensson, Joy Ada Onyesoh
12:00 - 12:45
Feminismens vågor
Medverkande: Amie Bramme Sey, Ida Östensson, Katrine Marçal, Nina Björk, Yvonne Hirdman
12:15 - 13:00
Den ryska litteraturens ställning i Sverige
Medverkande: Gunnar Nirstedt, Mikael Nydahl, Nils Håkanson
13:00 - 13:45
Det finns annat i livet än nordisk krim
Medverkande: Klas Östergren, Merete Pryds Helle, Stefan Eklund, Vigdis Hjorth
13:00 - 13:45
När gammalt möter nytt
Medverkande: Anneli Dufva, Auður Ava Ólafsdóttir, Dörte Hansen, Elin Olofsson
13:00 - 13:45
Det hårda livet i London
Medverkande: Bianca Kronlöf, Caitlin Moran, Kate Davies
14:00 - 14:45
Rachel Kushner – Betala med sitt liv
Medverkande: Ingrid Elam, Rachel Kushner
14:00 - 14:45
Våra fantastiska väninnor – översättarna
Medverkande: Brynja Cortes Andrésdóttir, Cecilia Schwartz, Helinä Kangas, Johanna Hedenberg, Kristin Sørsdal, Nina Gross
14:00 - 14:45
Siri Hustvedt – En resa i det förflutna
Medverkande: Björn Wiman, Siri Hustvedt
15:00 - 15:45
Han Kang – Om tingen som en vit tråd genom livet
Medverkande: Han Kang, Yukiko Duke
15:00 - 15:45
Caitlin Moran – Kärlek och vuxenblivande i britpopens tidevarv
Medverkande: Caitlin Moran, Parisa Amiri
16:00 - 16:45
Dmitry Glukhovsky – Postapokalyptiska berättelser
Medverkande: Dmitry Glukhovsky, Johanna Koljonen Pedersen

Bokmässeplanering torsdag och fredag

Jag har ett slags schema och det vore ju kul om jag följde det nån gång, men det sker sällan. Jag brukar hänga en del i Rum för översättning på förmiddagarna (R17-18) och där händer massor jag inte vill missa:

• Att översätta skrivandets sista dagar - Medverkande: Ludvig Berggren, Markus Huss (torsdag)
• Indirekt översättning - ett nödvändigt ont? - Medverkande: Christine Bredenkamp, Nik Ruth Persson, Olov Hyllienmark (torsdag)
• Den synliga översättaren - Medverkande: Jenny Tunedal, Jens Ahlberg, Jonas Brun, Stewe Claeson, Thomas Anderson (torsdag)
• Undertextning och Fansubbing - Medverkande: Daniel Gustafsson, Jan Pedersen (fredag)

 Sen är det ju alla seminarier och samtal, med aldrig förr skådade krockar.

 På torsdagen så slåss dessa två samtal om min uppmärksamhet:

• Lagerlöf och Wägner - Medverkande: Anna-Karin Palm, Per Svensson, Ulrika Knutson, Ulrika Nielsen
• Nicole Krauss – Irrfärder i Israels öken Medverkande: Ingrid Elam, Nicole Krauss

 Det går ju inte att välja!

 På fredagen väljer jag inte, jag går på Rachel Cusk, för hon är bara otroligt intressant att lyssna på och jag håller på med en av hennes romaner just nu. Tyvärr faller Inger Edelfeldt bort då.

Jag tänkte också lyssna på Suzanne Brøgger, Karin Smirnoff, Philip Teir, Leonora Christina Skov och sedan avsluta dagen ståndsmässigt med Kvinnliga Nobelpristagare - Medverkande: Agnes Lidbeck, Angela Kovács, Anna-Karin Palm, Mikael van Reis, Stefan Eklund, Vigdis Hjorth, Åsa Beckman (här återkommer ju Anna-Karin Palm om jag missar henne tidigare på dagen).

 Det är de två första dagarna och de ser riktigt bra ut, men jag misstänker att de svåraste krockarna blir på lördagen.

Utsiktsresa till Vadstena

Jag har haft den bästa förberedande helgen inför bokmässan man kan ha. Jag har varit i Vadstena och tittat på utsikter och druckit bubbel och pratat och pratat med mina gamla vänner från studenttiden. Jag tänker såklart inte på oss som gamla, men det var mer utsikt än bubbel, så det är väl som det är. Vi besökte Ellen Keys Strand och det var magiskt.

Sommarbingo 2019

Sommarbingot 2019 avslutades vid midnatt 15 september och jag har aldrig kryssat så få rutor! Jag tror inte ens att det var hälften. Jag har läst en del, men det var alldeles för svårt för min hjärna att hålla reda på kryssämnen när jag läste. Har jag läst om godis i sommar? Kanske hela tiden, men vem vet?
Nu hittar jag inte min fina krysslapp heller, men det kanske är lika bra. Jag kan ändå presentera en kort lista med de tre bästa böckerna jag läste under sommaren:

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff - precis så bra som alla säger. Inte ett onödigt ord. Väl berättad, kall och avskalad och varm och kärleksfull på samma gång. Jag har emellanåt svårt för feelbad, men jag känner sånt hopp hela tiden när jag läser den här. Jag vill att det ska gå bra för Jana och jag tror att det ska gå bra. Till slut. Kanske. Det återstår ju att se eftersom den avslutande tredje delen inte har kommit än.

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg - förra helgens sträckläsningsbok. Det som är så spännande med Emma Hamberg här är att hon skriver så att man tror att det handlar om en själv, fast ens eget liv ser helt annorlunda ut. Nu har jag ju följt Emma och Annette och deras matlagning i evigheter och älskar deras kokböcker, så det är väl inte konstigt om jag fastnar (det är så fint att Annette är med så mycket). Men jag har ju fortfarande krav på mina läsupplevelser: ja, det är känslosamt och supergulligt, men det är också väldigt sakligt och realistiskt och outsägligt sorgligt, precis som verkligheten. Jag tycker ibland att det blir för intimt, och ja, sms mellan nyförälskade kan innehålla en hel del tmi, utan att ens handla om sex och sånt (jag är inte pryd, be mig om romancetips), men tänker just "gah, nyförälskade, så tröttsamt och gullligt"och hade såklart inte blivit lika känslomässigt engagerad om de inte hade funnits med. Det vara i alla fall en underbar läsupplevelse för mig, som flytt hemmet för ett hotelldygn med lyxchoklad, chips och coca-cola och läsning. Hela upplägget rekommenderas.

Lägenheten av Nora Szentivanyi - bokcirkelbok i Breakfast Book Club, som jag verkligen gillade. Den handlar om en kvinna som lämnas kvar i Ungern under öststatstiden, när hennes dotter flyr till Sverige med sin lilla familj. Nora, barnbarnet som lämnar Ungern ett år gammal, är berättaren och jag upplever att hon försöker skriva sig till alla minnen hon skulle ha haft om hon hade fått växa upp i Ungern och om hur hennes släkt hade det under krigen och i förtryckarstaten. Hur har hennes mormors liv sett ut? Jag tycker det genomsyrar texten hur arg hon är på regimen som inte lät henne växa upp i ett helt hem, med ett enda hemland. Så arg att det spiller över lite på mormodern (varför flydde hon inte efter? varför gav hon upp lanthuset? varför envisas hon med att laga mat fast hon inte orkar?). Jag känner igen mig i alla frågor som hon har om gamla släktingar och skeenden, det kan man ha utan att ha tvingats fly, men jag hade turen att växa upp med precis hur mycket umgänge jag ville med mina mor- och farföräldrar. Här får jag en liten inblick hur det kunde ha varit om jag inte hade fått det och det är hjärtskärande.

Funderingar

Jag funderar på att starta en ny blogg, en ren bokblogg. Dels för att jag inte alltid vill att exakt alla läsare som kommer hit för bokinlägg ska läsa mer privata utsvävningar och dels för att jag vill kunna blogga från telefonen och Blogger-appen är närmast icke-existerande. Tyvärr lär det aldrig bli nån, för jag kommer inte att komma på vad den ska heta och den här bloggen heter ju inte beslutsangest för intet.

Edit: (Jag tittar på Helvetica-typsnittet för Philip Teir skrev på Twitter att han använder Helvetica för tidningsartiklar och Courier för skönlitteratur. Själv använder jag mest Times New Roman. Tidigare använde jag Arial, för det är lätt att läsa och såg snyggt ut i bloggen, nu inser jag att jag använder tydligen Helvetica själv? Jag trodde jag använde Times New Roman för det gör jag i alla arbeten där jag väljer själv. Men det kanske inte är lika snyggt i bloggen? Jag gillar Courier, men visst

ser det ut som om

jag försöker dikta om

något naturiskt

Och nu vet vi varför jag inte lägger ut mer av min poesi här på bloggen; ren oförmåga och förfärande få alster (mycket ligger gömt i nåt förråd som Vibeke har nånstans. Fast det är en haiku om man räknar västerländska stavelser och tar hänsyn till temat.)

Och förlåt för att jag har blandat så många olika typsnitt i samma text. Jag är medveten om hur stötande det ter sig för känsliga ögon. Tänk på det som ett experiment.

Augustihatet

och augustiälsket. Augusti är min sämsta och bästa månad.

Barnen börjar skolan och Johan börjar jobba och Gimlan börjar dagis några dagar i veckan. Jag behöver inte längre fixa mat åt alla hela tiden (även om vi har en väldigt strikt 50/50-uppdelning) och inte heller svara på tusen frågor eller lyssna på tusen berättelser. Det är tyst och lugnt och jag kan pyssla med mina egna grejer, jobb och administration och jobb- och nöjesläsning. Jag är ingen naturligt omhändertagande person, jag gillar att baka och laga mat, så det är väl OK, men allt annat som har att göra med att organisera och planera andra människors liv är så otroligt tråkigt och tärande. Jag har såklart självmant tagit på mig roddandet av två NPF-individers vardag och självklart kommer de att klara sig alldeles utmärkt själva en dag och självklart skulle de förmodligen inte behöva hälften så mycket inblandning från min sida, men jag vet alltför väl vad som händer när jag tappar bollen, så jag detaljstyr en del. Och det är såklart jobbigt, men lägg sen till augustiväder på det och jag blir konstant irriterad, stressad och förbannad eftersom jag svettas så fort jag rör mig. Jag hatar att vara varm. Att vara varm och försöka hjälpa folk som inte vill bli hjälpta. När jag bara vill läsa och vara i fred och njuta av höstterminens början (jag ska också plugga), med läsplanering, anteckningsblockinköp, bokmässeplanering. Mm, härlig rant, men jag är så jävla ohärlig i augusti. Kan det bli kallt nån gång?

Två stjärnor och en önskan

Jag har sjutton inlägg taggade med Kulturkollo. Knappt att det ens funnits en blogg här de senaste fem åren utan Kulturkollos inflytande och entusiasm. För Kulturkollo har funnits i fem! fantastiska år! Kollektivet har bett sina läsare om två stjärnor och en önskan, dvs. två saker vi verkligen har gillat hos Kulturkollo de senaste fem åren och en önskan inför framtiden.

Stjärna 1: en av de roligaste utmaningarna var när temat var Danmark och vi skulle skriva en lista med bästa danska författare/bok, bästa danska film, bästa danska TV-serie och bästa danska kulturtips, efter som det låg så rätt i tiden för mig som pluggade danska på SU och ville berätta för alla om hur bra allt var med Danmark.

Stjärna 2: Kulturkollos egna rum på Bokmässan - bokbloggarrummet, som var en oas under mitt första besök på bokmässan 2015. Så många trevliga kulturkollo:are, bokbloggare och författare i en salig blandning. Det var några trevliga år och även om det är tråkigt att Kulturkollo inte längre har ett rum, så är det ok för min del, för nu träffar jag alla på golvet och på seminarierna istället, men jag hade knappast lärt känna lika många så snabbt utan rummet.

En önskan: jag ska plugga polsk litteraturvetenskap på SU i höst (håll tummarna för att jag ska hinna), så tema östeuropeisk litteratur kanske? (Då kanske vi med gemensamma krafter kan lyckas klura ut vilken polsk ungdomsbok det var jag läste på 80-talet, som utspelade sig i en polsk stad på kanske 70-talet och handlade om en eller två ungdomar som bodde i ett lägenhetshus och gick i skolan och deras familjer. Det kanske inte var Polen men jag är nästan helt säker.)


Jag har inga förbättringsförslag, jag tycker det är bra som det är och jag gillar inte förändring. Fortsätt för alltid så är jag nöjd och glad!

Och det allra bästa med Kulturkollo är ju ni fantastiska skribenter och superbokbloggare och jag är så glad att få vara en hangaround i kollektivet.

Helsinki Lit 2019

Jag bestämde mig tidigare i år för att åka till Helsingfors och besöka deras litteraturfestival. Jag kommer ju aldrig iväg till Louisiana Literature och Stockholm Literature har paus, så jag tänkte vad kan gå fel med Helsingfors i maj? Absolut ingenting visade det sig, trots förkylning och inställda tåg. Vädret var helt fantastiskt, Marimekko hade modevisning i parken och när de var klara tog 100 matstånd med mat från hela världen över, Klaus K:s uteservering serverade finfint rosévin och Helsingfors nya bibliotek, Ode, var en upplevelse!

Nån gång ska jag lära mig hur en lägger upp bilder snyggt i bloggen. Det jag gillade med biblioteket: de många sittplatserna, träet och alla fönster, utsikten. Det jag undrade lite över: det kändes som om där inte var så mycket böcker. Hyllorna var låga, om än många.












Jag gick bara på fyra författarsamtal på Helsinki Lit, dels för att jag var trött pga förkylning och dels pga kan inte finska och det var svårt att inte vara utomhus (vem är jag ens längre?):
Pascal Engman som samtalade med Li Andersson. Pascal verkade trevlig, men genren actionthriller i Sverige är inte för mig.  Kim Thúy som samtalade med Silvia Hosseini. Kim Thúy är en fröjd att lyssna på, både när hon pratar allvar och när hon är rolig. Rachel Cusk som samtalade med Philip Teir. jag läste under helgen ut Konturer, den första delen i trilogin som hon blivit känd för och gillade den väldigt mycket. Och avslutningsvis Sjón (Vision) som samtalade med Kätlin Kaldmaa, ett ganska absurt samtal. Alla intervjuare var mycket pålästa och bra på att ställa frågor. Jag tog jetedåliga bilder:

Sommarläsningsplan

Breakfast Book Club-Ann-Sofie kör snart igång ett nytt sommarbingo för hugade och jag upptäckte att jag höll på att samla på mig en intressant läshög, som jag hoppas att jag ska kunna få in i bingorutorna.

Klicka för större bild, det blev ingen bra bloggbild.

Den här högen innehåller ovanligt många faktaböcker för att vara mig: Konsten att skära i kroppar handlar om hur kirurgin utvecklades i England under viktoriansk tid (EMK:s nästa bok). The Five handlar om Jack the Ripper, men med fokus på kvinnorna som mördades. Greek to Me är skriven av en korrekturläsare på The New Yorker om när hon lärde sig grekiska, kul för en språkintresserad tänkte jag även om jag gett upp tanken på att lära mig just grekiska. An Enchanted April är ju en gammal klassiker som också finns som mycket bra film och jag kom på att jag inte har läst den. Rooney och Levy, för jag har läst eller hålla på att läsa, andra böcker av dem. Deckaren/thrillern Det lungsjuka huset av en ny, för mig,  finlandssvensk författare, jag gillade titeln och var i Helsingfors. I min e-bokshög ligger dessutom två finfina deckar av Eva Frantz (den enda moderna deckarförfattaren som jag verkligen, verkligen gillar just nu (Obs! har ej läst alla moderna deckarförfattare). Och lite fantasy  - King of Ashes är första i Feists nya serie och den kan vara fantastisk eller en upprepning av tidigare alster, ingen vet.

Notre-Dame

I januari 2018 var jag i Paris för första gången sedan 1989. Det var mitt andra besök och inte heller den här gången orkade jag stå i kö för att gå in i Notre-Dame. Men ingen gång så gjorde det särskilt mycket eftersom få byggnader är lika vackra att se på från utsidan. Byggnadskonsten är helt makalös. Det är otroligt sorgligt att se den brinna upp nu. Jag hoppas innerligt att de klarar av att stoppa elden.

"Great edifices, like great mountains, are the work of centuries. Art often undergoes a transformation while they are pending, pendent opera interrupta; they proceed quietly in accordance with the transformed art. The new art takes the monument where it finds it, incrusts itself there, assimilates it to itself, develops it according to its fancy, and finishes it if it can. The thing is accomplished without trouble, without effort, without reaction,— following a natural and tranquil law. It is a graft which shoots up, a sap which circulates, a vegetation which starts forth anew. Certainly there is matter here for many large volumes, and often the universal history of humanity in the successive engrafting of many arts at many levels, upon the same monument. The man, the artist, the individual, is effaced in these great masses, which lack the name of their author; human intelligence is there summed up and totalized. Time is the architect, the nation is the builder." Victor Hugo 

Flickan i den rosa skogen

Helena Dahlgren har skrivit en fin, liten bok för Nypon förlag som ger ut lättlästa böcker. Nu är den ju allt annat än just lättläst eftersom ämnet, självmord/en förälder som tar livet av sig, är så otroligt tungt. Ibland försöker jag undvika att läsa om ämnen som jag vet kommer att väcka upp känslor som ligger och slumrar, men januari är den månad när Pym dog och jag tänker på det, om inte dagligen, så ofta. Därför tyckte jag att jag lika gärna kunde läsa den här nu. Den liknar inte alls någon av mina erfarenheter och det gjorde att det blev lite lättare att hålla distansen (alltså, det går såklart inte att låta bli att gråta, men det beror mest på att jag verkligen känner för Ella). Det är en väldigt kärleksfull och ärlig historia, med både vackra och fula tankar, ibland inte ens tankar, utan saker som sägs rakt ut, såsom det faktiskt är i verkligheten. Hur kan någon välja att lämna på det här sättet? Hur väl man än förstår sjukdomen och att det faktiskt inte alltid är ett val, så dyker ju den här frågan upp hela tiden och jag tycker Helena hanterar det på ett så bra sätt, i sorgen säger man ibland saker som inte är snälla och det är okej.

Poesin Ella läser, Sylvia Plath, Emily Dickinson och Edith Södergran, är en underbart fin ram kring berättelsen. Ända sen jag hörde titeln första gången har jag velat läsa boken och jag blev inte besviken. Smärtan och hoppet illustreras perfekt av de här två dikterna av Emily Dickinson:

PAIN has an element of blank;                          

It cannot recollect                     

When it began, or if there were                       

A day when it was not.

Frequently the woods are pink —

Frequently the woods are pink —
Frequently are brown.
Frequently the hills undress
Behind my native town.
Oft a head is crested
I was wont to see —
And as oft a cranny
Where it used to be —
And the Earth — they tell me —
On its Axis turned!
Wonderful Rotation!
By but twelve performed!

Läshelg i Varberg

Kommer årets höjdpunkt redan första helgen i februari? Jag hoppas inte det, men jag tror att det blir en av årets bästa helger! Förra året åkte jag också till Varberg med Bokbubblarna (lokal bokklubb på Västkusten som ordnar resan) och diverse andra bokmänniskor och ville aldrig åka därifrån. Men det blev jag ju tvungen att göra pga andra åtaganden i livet, men turligt nog får jag åka tillbaka i år igen!

På tågresan ner förra året läste jag Körsbärslandet, som jag älskade och helt glömde ta med på min årsbästalista? Jag är ca världens sämsta bokbloggare, men det är OK. Allt är OK. Som, om jag ska vara helt ärlig, lite ledset kämpande NPF-förälder har jag inga andra krav på mig själv just nu än att jag ska andas, samt ta varje tillfälle jag orkar att träffa bokmänniskor, för det finns inga som är så upplyftande som dom. Men detta skulle handla om läsning och jag tänker inte packa vare sig Föräldraboken om ADHD eller Föräldraboken om autismspektrumtillstånd. Istället blir det Empire of Storms av Sarah J. Maas, Andningsgunga av Hertha Muller och Norsk Omelet av Suzanne Brøgger (som jag och @bokcillen på insta ska lyssna på om några veckor). Utöver det tänkte jag packa med en himla massa godis, lite bubbel och jättevarma kläder så att jag kan gå längs havet. Mm, havet.

Jag i havet utanför Österlen. Jag tänkte inte kallbada, men tar med baddräkt för säkerhets skull.

Jag glömde e-böckerna: jag har också laddat ner Normal People av Sally Rooney och Mörkret av Ragnar Jonasson.

The Soundtrack of My Blog

Ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett The Soundtrack of My Blog

Jag startade min blogg på senvåren 2005 när ALLA startade bloggar. Då var det mest en salig blandning av allting och jag tror att de enda ämnesbloggarna jag hittade till var Lipgloss Bitch om smink och den där första mode/stil-bloggen som jag inte minns vad den hette. Annars var det Sigge om kultur och allt som skedde i bloggvärlden, en svensk tjej som läste till veterinär i Storbritannien, Silverfisken om foto, reklam och kultur, mat och festande i Melbourne, Bondhustrun med den utsökta musiksmaken, m.fl., m.fl. Jag läste andras bloggar mer än jag skrev i min egen, kommenterade mycket hos vissa, inget hos andra, men var en del av en community och det var otroligt roligt. Inte minst för att jag, som satt hemma och frilansade, plötsligt hade "jobbarkompisar".

Min blogg var bara en blogg och nu vet jag inte riktigt. Är det en bokblogg? Är det en trött mamma-blogg? Är det en kulturblogg? Är det en minnesanteckningsblogg? Eller kanske en receptblogg? Den är allt ovanstående. Och inläggen? Går de att läsa? Saknas det ofta information? Är texterna jättebra och jättedåliga? Ja. 

Hursomhelst den gemensamma nämnaren och ledmotivet för min blogg är bloggen själv. Den är en klassisk weblog där jag loggar saker som händer. Just nu är det mest fokus på böcker och fördelarna med det är att man får tillhöra världens bästa community, bokbloggarmaffian, samt att det alltid finns material till inlägg. Kanske borde jag ha en separat bokblogg, men jag vill inte det, därför att oavsett vad jag väljer att skriva om så är det själva bloggandet och skrivandet som jag är ute efter. Och det här kommer inte att vara en ren bokblogg någonsin. Skrivandet är något som jag sysslar med i perioder och det hänger ofta ihop med hur jag mår. När jag mår bra skriver jag nästan inte alls och när jag mår dåligt skriver jag nästan hela tiden. Musik lyssnar jag alltid på oavsett mående och jag har illustrerat det här inlägget med youtubeklipp av musik som jag tycker passar just min blogg, även om den inte kan sägas ha ett eget soundtrack. Det första är Yoyo Ma med ett stycke ren skönhet. Det andra är Leif Andsnes med ett Beethovenstycke som en ren glädje (lite pga av Sense8 och scenen med födslarna när denna spelas). Tredje stycket är Felicity Lott som sjunger Kyrie från Amadeus-filmen (kanske det bästa soundtracket som finns? don't @ me) och det är ett stycke som jag har lyssnat på 100-tals gånger utan att tröttna och säkert har haft som bakgrundsmusik när jag skrivit flera av blogginläggen. Sist är en duett som jag verkligen inte gillade när jag hörde den första gången på minitåget mellan norra och södra terminalen på Gatwick Airport, eftersom jag hörde den alldeles för många gånger när jag pluggade och bodde i Guildford. Men den är ju så fin!

Glöm nu inte bort att gå in och läsa alla andra roliga och fina soundtrackinlägg som alla finns länkade hos Kulturkollo.

Januari - nederländska

Månadens språk i januari är alltså nederländska. Jag kunde inte komma på en enda nederländsk författare förutom Anne Frank och hennes dagbok har jag redan läst flera gånger. Först tänkte jag att jag skulle försöka hitta något nytt, kanske nederländsk YA, men efter lite efterforskning hittade jag Timmen före midnatt av Ida Simons som e-bokslån (Natur och kultur!) på biblioteket (Stockholms stadsbibliotek). Så här beskrivs boken där:

Gittel växer upp i en judisk familj i Antwerpen på tjugotalet. Hennes pappa är en sjlemiel, en skojare som ständigt miss­lyckas i affärer, vilket får mamman att med jämna mellanrum flytta över till grannfamiljen. Där finns en Steinwayflygel. Att spela piano är Gittels passion, men när hon får sin första riktiga vän i den äldre Lucie förändras allt. Med lätt hand och varm blick levandegör Simons sin barn­doms miljöer, skildrade ur den begåvade, men ännu naiva, Gittels perspektiv.

Jag har redan börjat och den känns lovande, om än en smula hemsk. Om någon har tips om mer nyutgiven fantasy, YA eller liknande, skriven på holländska översatt till svenska eller engelska, så tar jag gärna emot dem!

Månadens språk

januari: nederländska
februari: danska
mars: kinesiska
april: ungerska
maj: indonesiska
juni: grekiska
juli: kurdiska
augusti: finska
september: hebreiska
oktober: tjeckiska
november: koreanska
december: isländska






Jag tänkte delta i Ugglan & bokens utmaning Månadens språk 2019. Man kan läsa flera böcker per månad och språk, såklart, men jag tänkte hålla mig till en (åtminstone tills jag läser alla andras tips).