Flickan i den rosa skogen

Helena Dahlgren har skrivit en fin, liten bok för Nypon förlag som ger ut lättlästa böcker. Nu är den ju allt annat än just lättläst eftersom ämnet, självmord/en förälder som tar livet av sig, är så otroligt tungt. Ibland försöker jag undvika att läsa om ämnen som jag vet kommer att väcka upp känslor som ligger och slumrar, men januari är den månad när Pym dog och jag tänker på det, om inte dagligen, så ofta. Därför tyckte jag att jag lika gärna kunde läsa den här nu. Den liknar inte alls någon av mina erfarenheter och det gjorde att det blev lite lättare att hålla distansen (alltså, det går såklart inte att låta bli att gråta, men det beror mest på att jag verkligen känner för Ella). Det är en väldigt kärleksfull och ärlig historia, med både vackra och fula tankar, ibland inte ens tankar, utan saker som sägs rakt ut, såsom det faktiskt är i verkligheten. Hur kan någon välja att lämna på det här sättet? Hur väl man än förstår sjukdomen och att det faktiskt inte alltid är ett val, så dyker ju den här frågan upp hela tiden och jag tycker Helena hanterar det på ett så bra sätt, i sorgen säger man ibland saker som inte är snälla och det är okej.

Poesin Ella läser, Sylvia Plath, Emily Dickinson och Edith Södergran, är en underbart fin ram kring berättelsen. Ända sen jag hörde titeln första gången har jag velat läsa boken och jag blev inte besviken. Smärtan och hoppet illustreras perfekt av de här två dikterna av Emily Dickinson:

PAIN has an element of blank;                          

It cannot recollect                     

When it began, or if there were                       

A day when it was not.

Frequently the woods are pink —

Frequently the woods are pink —
Frequently are brown.
Frequently the hills undress
Behind my native town.
Oft a head is crested
I was wont to see —
And as oft a cranny
Where it used to be —
And the Earth — they tell me —
On its Axis turned!
Wonderful Rotation!
By but twelve performed!

Läshelg i Varberg

Kommer årets höjdpunkt redan första helgen i februari? Jag hoppas inte det, men jag tror att det blir en av årets bästa helger! Förra året åkte jag också till Varberg med Bokbubblarna (lokal bokklubb på Västkusten som ordnar resan) och diverse andra bokmänniskor och ville aldrig åka därifrån. Men det blev jag ju tvungen att göra pga andra åtaganden i livet, men turligt nog får jag åka tillbaka i år igen!

På tågresan ner förra året läste jag Körsbärslandet, som jag älskade och helt glömde ta med på min årsbästalista? Jag är ca världens sämsta bokbloggare, men det är OK. Allt är OK. Som, om jag ska vara helt ärlig, lite ledset kämpande NPF-förälder har jag inga andra krav på mig själv just nu än att jag ska andas, samt ta varje tillfälle jag orkar att träffa bokmänniskor, för det finns inga som är så upplyftande som dom. Men detta skulle handla om läsning och jag tänker inte packa vare sig Föräldraboken om ADHD eller Föräldraboken om autismspektrumtillstånd. Istället blir det Empire of Storms av Sarah J. Maas, Andningsgunga av Hertha Muller och Norsk Omelet av Suzanne Brøgger (som jag och @bokcillen på insta ska lyssna på om några veckor). Utöver det tänkte jag packa med en himla massa godis, lite bubbel och jättevarma kläder så att jag kan gå längs havet. Mm, havet.

Jag i havet utanför Österlen. Jag tänkte inte kallbada, men tar med baddräkt för säkerhets skull.

Jag glömde e-böckerna: jag har också laddat ner Normal People av Sally Rooney och Mörkret av Ragnar Jonasson.

The Soundtrack of My Blog

Ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett The Soundtrack of My Blog

Jag startade min blogg på senvåren 2005 när ALLA startade bloggar. Då var det mest en salig blandning av allting och jag tror att de enda ämnesbloggarna jag hittade till var Lipgloss Bitch om smink och den där första mode/stil-bloggen som jag inte minns vad den hette. Annars var det Sigge om kultur och allt som skedde i bloggvärlden, en svensk tjej som läste till veterinär i Storbritannien, Silverfisken om foto, reklam och kultur, mat och festande i Melbourne, Bondhustrun med den utsökta musiksmaken, m.fl., m.fl. Jag läste andras bloggar mer än jag skrev i min egen, kommenterade mycket hos vissa, inget hos andra, men var en del av en community och det var otroligt roligt. Inte minst för att jag, som satt hemma och frilansade, plötsligt hade "jobbarkompisar".

Min blogg var bara en blogg och nu vet jag inte riktigt. Är det en bokblogg? Är det en trött mamma-blogg? Är det en kulturblogg? Är det en minnesanteckningsblogg? Eller kanske en receptblogg? Den är allt ovanstående. Och inläggen? Går de att läsa? Saknas det ofta information? Är texterna jättebra och jättedåliga? Ja. 

Hursomhelst den gemensamma nämnaren och ledmotivet för min blogg är bloggen själv. Den är en klassisk weblog där jag loggar saker som händer. Just nu är det mest fokus på böcker och fördelarna med det är att man får tillhöra världens bästa community, bokbloggarmaffian, samt att det alltid finns material till inlägg. Kanske borde jag ha en separat bokblogg, men jag vill inte det, därför att oavsett vad jag väljer att skriva om så är det själva bloggandet och skrivandet som jag är ute efter. Och det här kommer inte att vara en ren bokblogg någonsin. Skrivandet är något som jag sysslar med i perioder och det hänger ofta ihop med hur jag mår. När jag mår bra skriver jag nästan inte alls och när jag mår dåligt skriver jag nästan hela tiden. Musik lyssnar jag alltid på oavsett mående och jag har illustrerat det här inlägget med youtubeklipp av musik som jag tycker passar just min blogg, även om den inte kan sägas ha ett eget soundtrack. Det första är Yoyo Ma med ett stycke ren skönhet. Det andra är Leif Andsnes med ett Beethovenstycke som en ren glädje (lite pga av Sense8 och scenen med födslarna när denna spelas). Tredje stycket är Felicity Lott som sjunger Kyrie från Amadeus-filmen (kanske det bästa soundtracket som finns? don't @ me) och det är ett stycke som jag har lyssnat på 100-tals gånger utan att tröttna och säkert har haft som bakgrundsmusik när jag skrivit flera av blogginläggen. Sist är en duett som jag verkligen inte gillade när jag hörde den första gången på minitåget mellan norra och södra terminalen på Gatwick Airport, eftersom jag hörde den alldeles för många gånger när jag pluggade och bodde i Guildford. Men den är ju så fin!

Glöm nu inte bort att gå in och läsa alla andra roliga och fina soundtrackinlägg som alla finns länkade hos Kulturkollo.

Januari - nederländska

Månadens språk i januari är alltså nederländska. Jag kunde inte komma på en enda nederländsk författare förutom Anne Frank och hennes dagbok har jag redan läst flera gånger. Först tänkte jag att jag skulle försöka hitta något nytt, kanske nederländsk YA, men efter lite efterforskning hittade jag Timmen före midnatt av Ida Simons som e-bokslån (Natur och kultur!) på biblioteket (Stockholms stadsbibliotek). Så här beskrivs boken där:

Gittel växer upp i en judisk familj i Antwerpen på tjugotalet. Hennes pappa är en sjlemiel, en skojare som ständigt miss­lyckas i affärer, vilket får mamman att med jämna mellanrum flytta över till grannfamiljen. Där finns en Steinwayflygel. Att spela piano är Gittels passion, men när hon får sin första riktiga vän i den äldre Lucie förändras allt. Med lätt hand och varm blick levandegör Simons sin barn­doms miljöer, skildrade ur den begåvade, men ännu naiva, Gittels perspektiv.

Jag har redan börjat och den känns lovande, om än en smula hemsk. Om någon har tips om mer nyutgiven fantasy, YA eller liknande, skriven på holländska översatt till svenska eller engelska, så tar jag gärna emot dem!

Månadens språk

januari: nederländska
februari: danska
mars: kinesiska
april: ungerska
maj: indonesiska
juni: grekiska
juli: kurdiska
augusti: finska
september: hebreiska
oktober: tjeckiska
november: koreanska
december: isländska






Jag tänkte delta i Ugglan & bokens utmaning Månadens språk 2019. Man kan läsa flera böcker per månad och språk, såklart, men jag tänkte hålla mig till en (åtminstone tills jag läser alla andras tips).