tisdag, december 31, 2019

Tioitopp2019

2019 har varit ett rätt slitsamt år, men jag har lyckats läsa några väldigt bra böcker. så helt bortkastat var det ju inte!

Tioitopp2019

The Blue Fox – Sjón Den här köpte jag på Island i somras och läste igår för jag behövde något kort, snabbläst för att fylla Goodreads-utmaningen. Årets bästa bok, vem hade trott? Magisk, hemsk och vacker.

Klubben – Matilda Gustavsson Jag är så besviken på akademien, men Matilda Gustavsson ger mig tillbaka lite tro på skrivandet och böckerna och läsandet genom att skriva en otroligt bra bok, som är väl komponerad, spännande utan att vara snaskig.

Resten av allt är vårt – Emma Hamberg Sträckläste på hotell, där jag flydde från livet. perfekt för att få lite perspektiv på tillvaron och jag älskar Emma (och Annette).

The Enchanted April – Elizabeth von Arnim Allt jag ville göra under 2019 var att hyra ett hus i Italien och åka dit. Så blev det inte, men drömmen lever.

The Butchering Art – Lindsey Fitzharris Bokklubbsbok. Blodigt, äckligt, viktorianskt och febrigt. Superspännande om jakten på vad som orsakade så mycket död på sjukhusen på 1800-talet, med fokus på kirurgi.

Crazy Rich Asians – Kevin Kwan Mitt nyårslöfte för 2019 var att läsa mer feelgood och jäklar vilken bra feelgood det här är. Jag sträckläste alla tre böckerna och sedan tittade jag på filmen och allt var fint.

Testamente – Nina Wähä Ja, det här är ju ingen feelgood, men galet bra. Vissa teman är jag så trött på, diktatoriska små män är en, men syskon- och uppväxtskildringar tröttnar jag aldrig på.

Vända hem – Yaa Gyasi Sorglig släkthistoria, vackert och hemskt berättad.

Nora eller Brinn Oslo brinn – Johanna Frid Den här delade bokfolket, många avskydde, många gillade. Jag älskade, men jag antar att det har med den höga igenkänningen att göra. Jag har inte endometrios, men tillbringade några år med att vara galet svartsjuk (med fog iofs)

Jag som var så rolig att dricka vin med – Rebecka Åhlund Välskrivet och fyndigt om något väldigt jobbigt. Jag har en hel del alkoholister i min släkt, eller hade, alla är döda nu, men ett tag var de fasligt många. Det är något jag ofta tänker på och är tacksam för att jag tidigt gjordes medveten om. Jag fattar att medvetenhet inte alltid hjälper, men kunskap är ändå ett slags skydd.

Jag är vid havet, på en svart strand, på Island. Det är kallt men stenarna är lena.



 Gott nytt år!

onsdag, december 04, 2019

Tristesse

Jag började skriva ett "så var det här årtiondet"-inlägg, men det handlade bara om döden och istället gick jag ut på stan och lyssnade på Pomme (moi je préfère le noir), blev ännu mer ledsen och insåg att jag inte hade sovit ordentligt på två dygn. Nu har jag sovit, min vän som dog häromveckan är fortfarande död och jag är lika ledsen, men inte lika skör.





Zinaida Serebrjakovas Окно - fönster - från 1910. Så här såg det ut på vintern utanför fönstret ca överallt där jag växte upp.


*