Louise Glück

Jag har inte läst något av Louise Glück tidigare (det finns SÅ många poeter, levande och döda och jag har bara läst poesi i fem-tio år).

Jag hittade den här dikten som känns aktuell och som jag gillar jättemycket, slutraden är fantastiskt obehaglig.

All Hallows

BY LOUISE GLÜCK

Even now this landscape is assembling.

The hills darken. The oxen

sleep in their blue yoke,

the fields having been

picked clean, the sheaves

bound evenly and piled at the roadside

among cinquefoil, as the toothed moon rises:

 

This is the barrenness

of harvest or pestilence.

And the wife leaning out the window

with her hand extended, as in payment,

and the seeds

distinct, gold, calling

Come here

Come here, little one

 

And the soul creeps out of the tree.

 

(Poetry Foundation)

Nobelprisvecka!

Än så länge har vi fått veta vilka som fått priset för medicin (Harvey J. Alter, Michael Houghton & Charles M. Rice), fysik (Roger Penrose, Richard Genzel & Andrea Ghez)  och kemi (Emmanuelle Charpentier & Jennifer Doudna) och imorgon är det dags för litteratur. Jag vet inte riktigt när jag gick från att sitta spikad framför teven första torsdagen i oktober klockan 13 varje år, till en mer ointresserad inställning, klart jag vill veta vem det är, men ... Men kanske vid Bob Dylan? Definitivt efter allt som hände med metoo, vidriga kulturmän höga på sin egen inbillade betydelse, akademiledamöterna som försvann en efter en, vissa för alltid, från oss.

I år har jag ändå känt mig lite mer intresserad, kanske på grund av pandemilivet, där inget i boklivet ser ut som det brukar. Och jag kommer definitivt sitta klistrad framför TV4 på torsdag eftersom Jenny från Stadsbiblioteket är med och kommenterar valet.

Det här inlägget föranleddes dock av enligt O:s Veckans kulturfråga som den här veckan lyder: 

Vem är din favorit bland tidigare Nobelpristagare i litteratur? 

Jag kan börja med att erkänna att jag bara har läst 23 av 101 författare, men av dem har jag några klara favoriter*. Klarast är T. S. Eliot vars The Waste Land jag har läst till och från i årtionden. 

För några år sedan inledde BBC Radio 4 året med att låta Jeremy Irons läsa alla Eliots dikter och nu skulle jag ha länkat till den uppläsningen, men tyvärr så ligger programmen inte kvar. Or so I thought ...

På Jeremy Irons egen hemsida finns uppläsningarna kvar, så in där och njut!

*Alla andra säger flera så: Johannes V. Jensen, William Faulkner och Herta Müller är mina andra favoriter.

Kulturkollo i mitt hjärta

Som om inte det här året redan hade levererat sorg, ångest och ledsamheter i aldrig tidigare skådad omfattning så lägger nu Kulturkollo ner. Jag har dem att tacka för att rätt många av mina blogginlägg blivit till, jag har gillat deras inlägg och diskussionerna de satt igång, men framförallt har jag gillat gemenskapen och umgänget med personerna bakom Kulturkollo. Jag tycker att det är jättetråkigt att denna kulturgärning tar slut här, den hade gärna fått fortsätta länge till, men jag har full förståelse för att man måste sluta med saker som inte hinns med och Kulturkollo är inte nåt som kan drivas lite halvhjärtat. Det ligger så uppenbart enormt många timmar bakom, även uppdelat på åtta personer, och jag är imponerad över den planering som måste ha legat bakom.

Jag är så otroligt tacksam för att jag har fått ta del av Kulturkollo, men framförallt tacksam för alla människor och möten som de ligger bakom i mitt liv. De har gjort Bokmässan till en plats där jag kände mig hemma bara minuter in i mitt första besök, tack vare Kulturkollos egna rum där på mässan. Författarträffar, bokprat och häng med underbara bokmänniskor. Det här leder såklart tankarna till att Kulturkollo ju är en del av en större gemenskap, bokbloggarmaffian, och den försvinner ju inte. Kanske är det bara dags att hänga på bokbloggar igen, och i sociala medier och på zoom.

Så Fanny, Anna, Linda, Lotta, Ulrica, Carolina, Helena och Viktoria - tack så jättemycket och jag hoppas att vi ses och hörs snart igen. 💚

Tänk snabbt!

Enligt O kör en snabbquiz varje vecka och efter ett av dagens ämnen engagerar mig särskilt. Varför, i denna tid, kan man ju undra. På en kosmisk skala är den väl den minst viktiga, men, ändå.

Veckan fem snabba lyder:
sommartid eller vintertid?
nyhetsfrossare eller inte?
Helgstudion eller Vinterstudion?
lässvacka eller läsflyt?

läsa ut eller ge upp?

Vintertid - Eller normaltid som det ju är. Eftersom kvällar och eftermiddagar skulle bli mörka oavsett, så tar jag hellre en ljus morgon. Det blir lättare att vakna ju mer ljus det är på morgonen och upp måste man ju gå oavsett och jag tar all hjälp jag får här. För båda gäller antagligen att man bara anpassar sig, men då vill jag ändå hellre ha normaltid, för jag har (helt ovetenskapligt) hört att i länder som kört enbart på sommartid blir folk knäppa. Mitt största problem är dock tidomläggningen två gånger om året, jag tycker det är vidrigt att behöva ställa om, inte för egen del för jag jobbar hemifrån och är varken morgon- eller kvällsmänniska, men att behöva se till att barn och hund ställer om är meningslöst extraarbete. (Mikrovågsugnsklockan är inga problem, ställer om den på en sekund varje gång, det är min superkraft.)

Nyhetsfrossare - Initialt ja. Den första veckan (vecka 11 för mig) kollade jag DN/Twitter/Guardian hela dagarna. Även andra veckan, men sen började jag sakta ner lite. Köpte Animal Crossing och fick J att börja spela eftersom han var lika illa däran som jag med att läsa Twitter. Hängde mer i WoW-chatten och på Discord och snicksnackade med de andra hemmasittarna (jag har väldigt få uppdrag just nu). Nu försöker jag kolla två ggr/dag.

Vinterstudion - J kollar på skidor och det är väl Vinterstudion? Jag gillar att höra sport i bakgrunden när jag pysslar med annat, för det är jag uppvuxen med, men jag tittar aldrig. Kanske enstaka skridsko (den med musik) och gymnastikgrejer).

Lässvacka - Galen lässvacka, kan inte koncentrera mig en minut. Utom Philip Teirs nya Jungfrustigen som jag sträckläste. Just nu läser jag om några regency romance-serier, det är allt. Jag fick precis bekräftelse på att min Michael Strunge-beställning är på väg, så hoppas lite på att jag ska vilja läsa dikter.

Ge upp - Med hundratals böcker i TBR-högar i hela lägenheten så ger jag upp, men jag håller ut länge. T.ex. har Joel Dickners Sanningen om fallet Harry Quebert legat halvläst i över ett år och i veckan tänkte jag göra ett till försök (och sen ge upp antagligen).