Som om inte det här året redan hade levererat sorg, ångest och ledsamheter i aldrig tidigare skådad omfattning så lägger nu Kulturkollo ner. Jag har dem att tacka för att rätt många av mina blogginlägg blivit till, jag har gillat deras inlägg och diskussionerna de satt igång, men framförallt har jag gillat gemenskapen och umgänget med personerna bakom Kulturkollo. Jag tycker att det är jättetråkigt att denna kulturgärning tar slut här, den hade gärna fått fortsätta länge till, men jag har full förståelse för att man måste sluta med saker som inte hinns med och Kulturkollo är inte nåt som kan drivas lite halvhjärtat. Det ligger så uppenbart enormt många timmar bakom, även uppdelat på åtta personer, och jag är imponerad över den planering som måste ha legat bakom.
Jag är så otroligt tacksam för att jag har fått ta del av Kulturkollo, men framförallt tacksam för alla människor och möten som de ligger bakom i mitt liv. De har gjort Bokmässan till en plats där jag kände mig hemma bara minuter in i mitt första besök, tack vare Kulturkollos egna rum där på mässan. Författarträffar, bokprat och häng med underbara bokmänniskor. Det här leder såklart tankarna till att Kulturkollo ju är en del av en större gemenskap, bokbloggarmaffian, och den försvinner ju inte. Kanske är det bara dags att hänga på bokbloggar igen, och i sociala medier och på zoom.
Så Fanny, Anna, Linda, Lotta, Ulrica, Carolina, Helena och Viktoria - tack så jättemycket och jag hoppas att vi ses och hörs snart igen. 💚
