Enligt O skriver i Veckans kulturfråga v. 11 2022, om kanon och frågar
Vilken klassiker läste du som ung som gjorde störst intryck?
Jag minns hur jag stod som twiststöd och sträckläste Moa Martinssons Mor gifter sig när jag gick i sexan. Jag hade sett tv-serien några år tidigare och blev alldeles lycklig när jag hittade den i bokhyllan hemma, från Svalans förlag. Jag läste Kyrkbröllop och Kungens rosor också, men det var Mor gifter sig som jag läste om och om igen, otroligt fascinerad av flickan Mias uppväxt i misär, men med rätt mycket kärlek och en del lyckliga stunder. Jag minns fortfarande massor med detaljer från boken, de nya gardinerna, svärfaderns släktingar som är "fina" stadsbor från Norrköping som sjunger "Här är gudagott att vara", grannfruns bebis som får en bit tvål instoppad mellan skinkorna som bot mot torr och sprucken hud och hur mörkt och hemskt Mias Kolmården är, när mitt Kolmården var sol och semester och exotiska djur.
och
Vilken författare och vilket verk tycker du är ett måste i en litterär kanon?
Jag tycker att Moa Martinsson och Mor gifter sig (1936) är ett givet val i en kanon. Jag tänker nu att man har en kanon där man presenterar viktiga verk, men inte har som krav på att någon ska läsa alla, om den inte vill. Jag kunde identifiera mig mycket med Mia, vi var båda från Östergötland, vi bodde på landet, vi var duktiga i skolan, hörde för mycket och förstod för lite. Jag tror att det är viktigt med igenkänning när man läser, inte minst om man är ovan och inte så glad i att läsa. Sen ska det vara ett tillgängligt språk och en bra historia. Gäst hos verkligheten (1925) av Pär Lagerkvist är en annan barndoms- och arbetarskildring som är tillgänglig och med ett väldigt poetiskt språk, där Martinsson kanske är mer realistiskt.
Frågan om kanon är svår tycker jag. Å ena sidan försöker jag konstant få mina barn att läsa olika klassiker och annat jag verkligen gillar och å andra sidan vet jag att det inte går att tvinga på folk läsupplevelser - det ena barnet läser glatt* det mesta, det andra vägrar numera efter att ha blivit grymt besviken på Godnatt Mister Tom ("dom plockar ju bara björnbär").
*tvingade sig igenom Den långa vägen hem, mutad mot att jag skulle spela nåt spel, som han sen påstår att jag inte spelade, men jag tror faktiskt att jag kom en bit i The Binding of Isac.
