Idag gick Johan och Gimli upp klockan 13. Johan låg och tittade på skidskytte, det är hans sport, alltså i bemärkelsen, den enda sport han tittar på, inte utövar. Den enda sport han utövar är löpning. Gimli låg och låtsassov bredvid, men gick gärna ut en kort promenad när jag frågade.
Efter promenaden ringde jag mina föräldrar, som satt i bilen med min moster Lena. Dom hade varit grillat korv i Råssnäs. -"Bara ni tre", frågade jag och det är ju bara roligt frågat när man vet att inga sådana utflykter genomförs utan att vi är minst sex personer, oftast 16, ibland 26. Vi här syftar då alltså på min närmaste släkt på mammas sida. Jag berättade i alla fall att jag, Johan och Gimli skulle ankomma Motala imorgon kväll, och inte önskade intaga något annat än te och mackor. "Bra gäster", sa Lena. Och vi är bra gäster om man gillar när folk håller sig för sig själva och bara sammanstrålar med de andra i köket. För te och mackor.
Sedan skickade syrran en bild på på ett tidningsurklipp som föreställer fotbollslaget Starka Viljor, så himla märkligt namn, när de vunnit serien och både min far och farbror är med. Jag är ganska säker på att diverse kusinavkommor fortfarande spelar i Starka Viljor, på en något lägre nivå. Hursomhelst. Det är inte klokt vad lika min far och Edvin är, håret, ögonbrynen, munnen, det kantiga ansiktet, ansiktsuttrycket, ja allt. Själv är jag mest lik min farbror Bosse. Pappa, för er som inte vet vad vi heter, är längst bak till vänster och farbror Bosse nummer tre från vänster (jag räknar inte den lille mannen i kostym).
